| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
(I 1, III 1) OMKLAMRA, -ing. (hårt) gripa omkring (ngt l. ngn), särsk. för att hålla sig fast därvid; jfr klamra, v.2 1. Krampaktigt de (dvs. de skeppsbrutna) i nöden / Omklamra nu sitt sista hopp i döden (dvs. en planka). Börjesson E14 154 (1846). 3NF 4: 1180 (1925). —
(III 1 b) OMKLAPPA, -ning. bulta l. klappa (ngt) på alla l. ömse sidor; numera nästan bl. med avs. på person, dels: grundligt l. hjärtligt l. länge klappa l. smeka (ngn), dels: ge (ngn) ett kok stryk. Holmberg 2: 582 (1795: omklappning). Kocken hade .. omtalat, att han ämnade omklappa studenten. Lundin o. Strindberg GSthm 570 (1882). Lilla Gösta Hanngren, 12-åringen, fick sig en duktig omklappning för sin energi. TurÅ 1915, s. 204. —
(III 7) OMKLASSA, -ning. sjöt. inregistrera (ett fartyg) i annan klass; jfr klassa, v. Omklassning .. af fartyg. Smith (1917). —
OMKLIPPA, v. särsk. (†) till I 1, i uttr. låta omklippa sig, låta klippa sitt huvudhår kort (runt om huvudet). The .. skola ey .. läta wexa håret longt, vthan skola läta omklippa sigh. Hes. 44: 20 (Bib. 1541).
Spalt O 798 band 19, 1950