| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMKLÄDA om3~klä2da l. (i sht i talspr., men där vanl.) OMKLÄ om3~klä2, v. -kläder resp. -klär, -klädde, -klätt, -klädd (se för övr. KLÄDA). vbalsbst. -KLÄDANDE, -KLÄDNAD (se avledn.), -KLÄDNING, -KLÄDSEL (se avledn.); -KLÄDARE (tillf., Rydqvist SSL 3: 299 (1863; i bet. II b slutet), Wendt KärlVårJap. 159 (1925; i bet. II b slutet)).
I. till OM, prep. o. adv. I 1, III 1.
1) anbringa ngt täckande l. höljande omkring (ngn l. ngt); vanl. med bestämning inledd av prep. med.
a) (†) med avs. på person; eg.: (på)kläda (ngn); anträffat bl. i mer l. mindre bildl. anv. Omkläd migh Herre Gud mz retferdighetennes och odödelighetennes kiortel. Liturg. 18 b (1576). Wij förhoppoms vpstå .. vthi the samma (kroppar) medh hwilko wij nu omklädde äre. Phrygius HimLif. 87 (1615). särsk.: bekläda (ngn med viss myndighet); äv. refl.: tillvälla sig (makt). Desse (salpeter-)sjudare, omklädde med en slags Embetsmanna-myndighet .. hafva möjligtvis .. kunnat ledas åt tilgrep. LBÄ 36—38: 77 (1800). Leopold 5: 321 (c. 1804; refl.).
b) med avs. på sak. Spetzar eller spiut med gröna Blomster omklädde. Rudbeck Atl. 3: 685 (1698). Vid dörren i balsalen var musikläktaren, en träställning, omklädd med mörkrödt kläde. Sehlstedt 4: 200 (1871). Vardagsstugan .. har härd av sten, omklädd med plank. Fatab. 1931, s. 213. särsk. (numera föga br.) oeg. o. bildl. Sällan eller aldrig framstår Begreppet (i Pindaros’ dikter) naket utan alltid omklädt med en poetisk mantel. Tegnér (WB) 2: 349 (1816). Omkläda sitt klander med fagra ord. Sundén (1887).
2) (i sht i fackspr.) med sakligt l. ss. sakligt tänkt subj.: täcka l. hölja l. omsluta (ngt). CollMedP 11/10 1704. Benskårpan, som ytterst omkläder apophysen, är (osv.). VetAH 1789, s. 213. (Tandbenet är) omklädt på kronan af emalj. 2NF 6: 151 (1906). — särsk. (numera föga br.) oeg. l. mer l. mindre bildl. (Kvickheten) förfar Synthetiskt och begagnar sig af konkreta bilder, så att likheten eller olikheten mellan föreställningarna icke framställes naken, utan genomskimrar den omklädande bilden. Trana Psych. 2: 75 (1847). NordT 1895, s. 205.
II. till OM, prep. o. adv. III 7: kläda (ngn l. ngt) på nytt (på annat sätt); kläda om (ngn l. ngt).
a) med avs. på person; äv. refl.; numera nästan bl. dels i p. pf.: som iförts andra kläder, som klätt om sig, dels ss. vbalsbst. -ning. UrkFinlÖ II. 1: 131 (1647). Jag .. omklädde mig uti den svarta lybska klädningen. Roland Minn. 93 (c. 1748). (E. XIV skall då Beurreus träffade honom vid Malma by ha) varit omklädd i bondekläder. 2SAH 51: 315 (1875). Omkläda sig, (dvs.) ombyta kläder. Sundén (1887). särsk. (†) bildl. Iagh skal sedhan medh thesso minne hwdh vmklädd warda. Job 19: 26 (Bib. 1541; Vulg.: rursum circumdabor pelle mea); jfr I 1 a. Gudarna flydde in i Ægypten och omklädde sig i hwarjehanda Skeppelsze, att ingen dem skulle igenkiänna. Rudbeck Atl. 3: 689 (1698).
b) med avs. på sak (särsk. stol, soffa o. d.). Stolarne i alla classerne behöfde omklädas med nya skinn. VLArk. 1820, F III 1. Omkläda en möbel. Sundén (1887). särsk. mer l. mindre bildl.; i sht i fråga om handlingen att ge ngt en ny språkdräkt, att kläda en tanke i andra ord l. att modifiera den l. att uttrycka den på ett annat sätt, att översätta ngt till ett annat språk o. d. Ehrenadler Tel. Föret. 3 a (1723). Hon var så fjerran från att ana, hvad hans bekännelser egentligen inneburo, att hon ej skulle varit i stånd att omkläda dem i egna ord. Edgren Lifv. 1: 77 (1883). De älsta sagosamlingar vi känna, de gamla indiska, bestå just av dylika i fabelskrud omklädda folksagor. Landsm. XI. 1: 14 (1895). I poetiskt omklädd form har .. (Strindbergs barndomshem) fått en ännu mer makaber stämning. 3SAH 50: 41 (1940).
-RUM. (i sht till gymnastiksal, tennishall o. d. hörande) rum där man kan kläda om sig. TT 1896, Byggn., s. 88.
1) till I 1 b o. 2; vanl. konkret, om ngt som anbragts omkring ngt för att täcka l. hölja det resp. om ngt som täckande l. höljande omger ngt, beklädnad resp. (om)hölje. Fröet består af 2 väsendtliga delar: omklädnaden, och brodden. Agardh Bot. 1: 165 (1830). Hos insekt-äggen finnas vanligen två omklädnader, den inre .. och den yttre, som kallas chorion. Boheman ÅrsbVetA 1855—56, s. 3. En öppen spisel med omklädnad och öfverbyggnad af ek. TT 1901, Ark. s. 8. (Elektriska) Ledningar .. skola .. medelst lämplig omklädnad skyddas för beröring. SFS 1902, nr 137, s. 10. särsk. (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr omkläda I 1 b slutet, 2 slutet. J haden icke bort dömma .. (religionen) efter dess yttre omklädnad. LBÄ 36—38: 3 (1800). Mythen framställer sitt innehåll i poetisk drägt, i skönhetens omklädnad. Wisén Oden 1 (1873). Aldrig har den poetiska omklädnaden så osökt smugit sig kring innehållet (som i Strindbergs ”Jakob brottas”). 3SAH LIII. 2: 31 (1942).
2) till II a o. b. Den goda fruns omklädnad var snart gjord. Carlén Repr. 13 (1839). Ingen tid för omklädnad, det gäller att (osv.). Gadolin Ostalp. 186 (1932). särsk. bildl.; vanl. konkretare; jfr omkläda II b slutet. Saima 1845, nr 51, s. 1. Det var i sin mognare ålder, som Horatius satte som sitt mål att låta Alcaeus’ och Sapphos sånger i romersk omklädnad ljuda för sina landsmän. PedT 1902, s. 234.
OMKLÄDSEL, r. l. m. l. f. särsk.
2) = omklädnad 2. Serskilda rum för omklädsel .. blifva (vid maskeradbalen) att tillgå. AB 1845, nr 238, s. 1. SvD(A) 1927, nr 22, s. 3.
Spalt O 798 band 19, 1950