| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
OMKNYTA, -ning.
1) till I 1, III 1, i fråga om knytande av ngt omkring ngt.
a) med avs. på ngt som knytes omkring ngt. Sedan det omknutna bandet var aflöst. Murberg FörslSAOB (1791). Rääf Ydre 1: 116 (1856: omknytning).
b) med avs. på ngt varomkring ngt knytes; vanl. med av prep. med inledd bestämning angivande det föremål som användes. Warg 476 (1755). En liten lackerad ask, omknuten med ett silkessnöre. Hirn Hearn Exot. 1: 163 (1901).
2) till III 7: för ändring knyta (ngt) på nytt; göra om knuten på (ngt). Omknuten knut. Murberg FörslSAOB (1791). Omknyta halsduken. Dalin (1853).
Ssg (till 1): omknytnings-färgning. etnogr. hos vissa folkslag vid färgning av textilier förekommande metod, vid vilken färggodset före dess neddoppande i färgen ombindes med tråd l. tygstycken på sådana ställen som önskas ofärgade. NoK 7: 82 (1922). —
OMKOK. vbalsbst. till omkoka. Johansson RödaHuv. 2: 78 (1917). särsk. (föga br.) bildl., konkretare: ”uppkok”. Blott uppkok och omkok på gamla historier eller experiment. OoB 1893, s. 520. —
(III 7) OMKOKA, v., -ning. (för förbättring) koka (ngt) på nytt. Dähnert 150 (1746). Vörten som höll på att omkokas, steg sjudande över kittelns kant. Johansson RödaHuv. 2: 80 (1917). särsk. (numera föga br.) mer l. mindre bildl. Sahlstedt CritTuppSag. 5 (1759). Den filosofiske kålen omkokas och upstufvas ofta med nya såcker, efter kåckarnas olika smak. Hof Underr. 149 (1766). —
(III 7) OMKOMBINERA, -ing. kombinera (olika saker) på nytt (o. på annat sätt). BotN 1910, s. 277 (: omkombinering). Man ser .. att föräldrarnas egenskaper omkombinerats hos bastardens avkomlingar på alla de sätt, som äro möjliga. Lidforss Kås. 2: 138 (1912). —
OMKOMMA, v., -else (†, G1R 6: 112 (1529), Linc. (1640; under interemtio)), -komning (†, TörngrenMål. 306 (1802)). (om- (åm-) 1559 osv. um- (vm-) 1529 (: wmkommelsse)—1711. umme- (vmme-) 1544) [fsv. umkoma, om tid: gå omkring, fullborda sitt kretslopp; jfr mlt. ummekommen, t. umkommen]
a) komma före ngn i ett arbete o. d. (Sv.) omkomma .. (dvs.) Göra framsteg för en annan, (lat.) Majores progressus facere. Schultze Ordb. 2176 (c. 1755).
2) (†) till III 9, om tid: förflyta, gå till ända. G1R 6: 112 (1529: wmkommelsse). Ther han och, för en (dvs. innan) sådane 20 åhr vmkomme, wilde thäden afdrage, må han då (osv.). 2SthmTb. 4: 120 (1570).
3) (†) till III 11: komma över l. få tag i (ngt); få l. erhålla (ngt). Som Mandskapet på giästgifwerijen ingen synnerlig näring omkomma för betahlning. VDAkt. 1715, nr 151 (1710). Fr(åga:) hvar han omkommit det falska pas som han med sig haft. VRP 27/11 1736. VDAkt. 1797, nr 59.
4) [efter t. umkommen] till III 14, intr.: förgås, komma bort, förstöras.
a) om levande varelse: förlora livet gm olyckshändelse l. mord l. i strid l. gm umbäranden l. vanvård o. d., förgås. Effther för:ne Knechter äre en part vmkompne, en part elliest förskingrede. G1R 16: 488 (1544). (Den som spjärnar emot Guds bud) skal .. i Krijgh, Pestilentia och Dyr-Tijdh omkomma. Rudbeckius Luther Cat. 77 (1667). Det sannolikaste var, att han omkommit på fjellen. Læstadius 1Journ. 429 (1831). David sade till sig själv: ”En dag skall jag .. omkomma genom Sauls hand ..”. 1Sam. 27: 1 (Bib. 1917).
b) (†) om sak: komma bort, gå förlorad; förstöras, fördärvas; gå i kvav. BtFinlH 4: 358 (1568). En heell hoop Spannemål och fetalie schall och ware vmkommen vdi samme brandh vpå Slottedt. HB 1: 253 (1572). Dhe olyckelige händelsser som nu förledin höst sigh tilldragit medh twenne Skutors omkommande på reesan till Stockholm. HSH 31: 261 (1667). Tusendetals skrifter, som omkomna äro. Broman Glys. 2: 76 (c. 1730). Aho Soldan 254 (i handl. fr. 1852).
5) (†) till III 14, tr.: bringa (ngn) om livet; komma (ngt) att gå förlorat o. d.
a) med avs. på levande varelse: bringa om livet, döda. (Den otrogne tjänaren har) söcht tilfelle och läghenhet att kunna omkomma sin matmoder och taga hennes bellte henne ifrå. BtÅboH I. 2: 43 (1624). Holmberg Nordb. 433 (1854).
b) med avs. på sak: komma att gå förlorad l. förstöras. (Jag) lenchtade .. mig hooss E(ders) H(erra)d(öme) .. förfråga om iagh icke copien (av det för tillfället förlorade donationsbrevet), som behållen var, skulle upleggia och några exemplaria trycka låta, at icke olyckan alla omkomme. OxBr. 12: 400 (1623). —
(III 7) OMKONSTRUERA, -ing. konstruera (ngt) på nytt (på annat sätt), göra om (ngts) konstruktion; äv. bildl. Hygiea 1860, s. 711 (bildl.). 1785 omkonstruerade och förbättrade Samuel Crompton två föregående uppfinnares spinnmaskin. Kleen Kvinn. 25 (1910). —
(III 7) OMKOPIERA, -ing. fotogr. framställa nya kopior av (ngt). Detta bolag har omkopierat filmerna. Upsala(A) 1919, nr 255, s. 4. —
(III 7) OMKOPPLA, -ing. tekn. koppla (ngt) på annat sätt; koppla om (ngt); jfr omkasta 4. KrigVAH 1884, s. 295. —
OMKOPPLARE, r. l. m. tekn. vbalsbst. till omkoppla: apparat för omkoppling; ofta om elektrisk strömbrytare med två l. flera driftslägen. TT 1890, s. 214. jfr kniv-, kronomkopplare.
Spalt O 800 band 19, 1950