| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMLÖPA om3~lø2pa, v. -er, -te, -t, -t ((†) ipf. ind. sg. -lopp Murberg FörslSAOB (1791); pl. -lupo Hiärne 2Anl. 410 (1706), Wettersten Forssa 64 (c. 1750); sup. -lupit TRudeen Vitt. 254 (1686), Forssell Hist. II. 2: 26 (1872, 1875); p. pf. -lopen (-in) VRP 1605, s. 112 (: omlopet, n.), Schroderus Liv. 18 (1626: omlopne, pl.); -lupen (-in) Tempeus Messenius 5 (1612), Murberg FörslSAOB (1791); -luppen (-in) Schroderus Waldt 16 (1616: omluppit, n.), Dens. Liv. 556 (1626), Dens. Os. 1: 842 (1635: omluppit, n.); se för övr. LÖPA, v.1). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se avledn.); jfr OMLOPP.
1) (†) till OM, prep. o. adv. I 1, 2 a, III 2 a: röra sig i en sluten (kretsformig) bana omkring (ngt); äv. intr.: rotera (omkring ngt); äv. med försvagad bet.: sträcka l. befinna sig runt om (ngt); äv. mer l. mindre bildl. Itt vmlöpande .. hiwl. 2Mack. 13: 5 (Bib. 1541). Thet stora, jorden omlöpande, hafwet. Isogæus Segersk. 319 (c. 1700). JernkA 1829, Bih. s. 316 (intr., om kvarnhjul). — särsk.
a) om tid (jfr 6). Årets hvälfvande tider, / Som i beständiga rastlösa kretsar omlöpa jorden. Wallin VittFörs. 179 (1821).
b) i p. pf.: kringfluten. Och är Stockholm på een Öö wedh Mälaren, nästan såsom Venedigh medh watn omlupen, begrijpet. Tempeus Messenius 5 (1612).
2) till OM, prep. o. adv. I 2 b, III 2 b; i fråga om rörelse i allm. som (i en sluten l. i bukter l. hit o. dit gående bana) fortskrider genom ngt.
a) (†) om levande varelse; särsk.: löpa hit o. dit, springa omkring; driva omkring. The Fattighas wedherstyggelighe omlöpande och tiggiande. Carolstadius Pest. C 2 a (1620). Här vti wårt Konungerijke Swerige finnas en stor hoop Sikeiner eller Tartare, som skåcketals omlöpa .. ifrån then ena orten til den andre. Stiernman Com. 2: 104 (1637). På Landet, hwarest de (dvs. de som flytt undan jordbävningen) som förlorade fåår omlupo. Hiärne 2Anl. 410 (1706). Fattiga och omlöpande uslingar (dvs. olyckliga människor). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 177. särsk. i uttr. omlöpa med ngt, ränna omkring o. sprida ngt (falska uppgifter, spådomar o. d.). Block Progn. 72 (1708).
b) om sak (l. ss. sak uppfattad varelse): cirkulera o. d.
α) (†) om vätska o. d.; särsk. i fråga om blodets kretslopp l. i fråga om näringssafternas rörelse hos en växt. Blodens omlöpande i kroppen. Lindestolpe Frans. 20 (1713). Ström Skogsh. 27 (1830). Forssell Stud. 1: 502 (1872, 1875; i bild).
β) (†) ss. vbalsbst. -ande i konkretare anv.: bukter l. krökar (som ett vattendrag gör). CivInstr. 282 (1688).
γ) (†; se dock γ’) i annan anv.; särsk.: passera (mellan olika personer), gå från man till man l. från den ene till den andre (inom en viss krets l. bland ett obestämt antal personer). När Budkaflen således omlupit, .. bör (osv.). PH 3: 1848 (1742). Wettersten Forssa 64 (c. 1750; om brännvinsbägare). Loenbom Stenbock 2: 56 (1758; om budkavlar). särsk.
α’) i fråga om förhållandet att hästar, tillhöriga kronan l. en biskop, för underhåll, viss tid på vart ställe, placerades hos ett antal kronoresp. kyrkolandbönder. Botin Hem. 2: 138 (1756).
γ’) om mynt, sedlar o. d.: vara ute i (allmänna) rörelsen; stundom närmande sig l. övergående i bet.: gälla; numera bl. ngn gg (i fackspr.) i p. pr. PH 10: 727 (1776). LBÄ 4: 83 (1797). Credit-sedlarna .. (hava) omlupit emot myntet med en skillnad eller så kalladt Agio, som (osv.). AdP 1800, s. 490. Man är berättigad att fråga, om icke .. dessa brakteater utgjorde det enda omlöpande myntslaget. Fornv. 1932, s. 35.
3) (†) till OM, prep. o. adv. III 4 a.
a) i p. pr., om vind: som ändrar riktning; äv. om ett antal vindkast: som komma från olika håll. Då man hade högden af Hell blef mycket byväder med omlöpande vindar. TörngrenMål. 5 (1801). Vinden blåste vanligen i omlöpande svaga kast, doch mera från sydvest än från något annat håll. Skogman Eug. 1: 150 (1854).
b) i p. pf., om post: som (senast) gått tillbaka (från viss plats). Med näst omlupin post. VDAkt. 1667, nr 274.
4) idrott. till OM, prep. o. adv. III 7, ss. vbalsbst. -ning, förhållandet att en löpning göres om. Omlöpning (på 400 meter) beordrades .., varvid ordningsföljden blev precis densamma som förut. IdrBl. 1924, nr 91, s. 8.
5) zool. ss. vbalsbst. -ning l. -ande, om förhållandet att ett hondjur trots betäckning är brunstigt l. löpskt; jfr OM, prep. o. adv. III 2 b, 7, LÖPA, v.1 I 8 f. Pabst AnvBoskSköts. 67 (1844). SvUppslB (1934).
6) till OM, prep. o. adv. III 8: löpa förbi (ngn); numera särsk. idrott. vid kapplöpning. Lind (1749). Omlöpning bör ske på långsidorna (av banan) och ej i kurvorna. IdrIMar. 1935, s. 164. särsk. (†) bildl., i uttr. omlöpa sin ålder l. sina år, passera förbi det stadium (av utveckling, mognad, ära o. d.) som normalt tillhör ens ålder. Tu har i frögd (möjl. felaktigt för: frägd) ok skick tin ålder vijdt omlupit. TRudeen Vitt. 254 (1686). Ehr höghet vijda har omlupit sina åhr. Därs. 141 (1692).
7) (†) till OM, prep. o. adv. III 9, om tid (jfr 1 a).
a) fortskrida (under genomlöpande av regelbundet återkommande faser); fullborda sitt lopp, gå till ända, förflyta. Iagh weet huru werlden giord är, .. och huru året omlöper. Vish. 7: 19 (Bib. 1541; Apokr. 1921: årens kretslopp). Contracten borde intet kullslåes, förr än tijden var omlupin. RP 6: 712 (1636). Sedan året var omlupet. Murberg FörslSAOB (1791). särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: framskriden (så l. så långt). Tiden är så omlupen, att man har högsta orsak til at skynda uppå slut med rikz-dagen. PrästP 2: 192 (1723).
b) (för tillfället) vara inne, löpa (se LÖPA, v.1 X 1 d). Så lenge thenne bewiliade termin omlöper. RARP 3: 147 (1640). Omlöpande årets Jnkomster. VDAkt. 1790, nr 524.
1) till 2 a: person som löper hit o. dit l. driver omkring. Helsingius (1587). Linc. (1640; under excursor).
2) till 2 b γ, om stort dryckeskärl som vid ett samkväm går från man till man. Jag .. beder (gesällen N. N.) .. dricka ur omlöparen. Ambrosiani SvSkråämb. 145 (i handl. fr. 1820).
Spalt O 818 band 19, 1950