Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OMSVEV l. OMSVÄV, r. l. m. l. f. (Ekeblad Bref 1: 337 (1654), VDAkt. 1749, nr 190) l. n. (Dahlstierna (SVS) 96 (1698), Schultze Ordb. 5228 (c. 1755)); best. -en (Ekeblad Bref 2: 327 (1662)); pl. -ar (Risingh KiöpH 116 (1669), Lagerström Gir- 30 (1731)) l. -er (HC11H 15: 135 (1697), Lagerström Tart. 55 (1730)) l. -or (RARP 7: 131 (1660)), ss. n. = (Sylvius Mornay 467 (1674), Nordberg C12 2: 656 (1740)).
Ordformer
(-svev (-su-, -ee-, -f, -ff) 1622c. 1755. -sväf 16601709)
Etymologi
[jfr ä. d. omsvev; efter t. umschweif (delvis under anslutning till SVÄVA); jfr OMSVEP, OMSVEVA, OMSVÄVA]
(†)
1) = OMSVEP 3. The .. giorde en liten Omswef genom the Spanske Nederländerne. Weise 396 (1697). (Det berättas) at .. (Trebeta) enteligen efter många omsvef vid Rhein-Strömen, kommit genom honom til Mosel. Bliberg Acerra 882 (1737).
2) = OMSVEP 4 a (β). AOxenstierna 2: 484 (1622). Af ingen annan (än K. Maj:t) hålle wij (dvs. adeln) lideligit, genom hwadh omsweef det ock skeer, oss något att påföra låta. RARP 4: 489 (1650). (Kyrkobönerna böra vara) på reen Swenska, med Gudelige Ord, förutan Prål och widlyftige Omswef. Kyrkol. 12: 2 (1686). At intet bruka omswef, vtan strax gå til sielfwa saken (så förklarar jag liknelsen sålunda). Swedberg SabbRo 827 (1689, 1710). Schultze Ordb. 5228 (c. 1755).
3) i uttr. tidens omsvev, om tidens gång (ss. försåtligt medförande nedbrytande värkningar på ngt). Wår bästa Mandoms Håpp när det på faste Murar / En ewig grund syns fått upbygt .., / Si Tidens omswef som en Tiger der på lurar, / Ok sargar det til Döds. Dahlstierna (SVS) 21 (1690).

 

Spalt O 885 band 19, 1950

Webbansvarig