| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OM, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 705):
1) varv (av ngt) omkring ngt; vindling. (Snäckan) Trochus Jacobaeus eller Västknappen. Är ej större än en nöt, med uphöjda punckter i sju omhvarf, en svart och en röd alternatim. Linné FörelDjurr. 327 (1752). (Till) Slotts Kyrckan (i Åbo slott) .. går (man) up upföre en til den ändan innom bårggården utbygd trappa, som har 3 omhvarf. BtVLand 5: 81 (1764).
2) i oeg. l. utvidgad anv.
a) förhållandet att ett antal ting, som användas för ett visst ändamål, i tur o. ordning tagas i bruk för ändamålet, tills hela antalet genomgåtts. Kalm Resa 2: 13 (1756).
b) repris. Besinna också att jag för närvarande är .. den enda opolitiska Biskop som håller sig hemma, och derföre i flere omhvarf måst viga prester åt de frånvarande. Tegnér (WB) 6: 517 (1830). —
(III 7) OMVASKA, -ning. bärgv. vaska (malm) på nytt (för fullständigare anrikning). Rinman 1: 14 (1788). TT 1901, K. s. 41. —
(I 1, III 1) OMVECKLA, -ing. (-vik- (-ick-) 1722—1782) [jfr t. umwickeln] i fråga om vecklande (l. lindande) av ngt omkring ngt annat. Verelius 297 (1681).
a) med avs. på ngt som vecklas (l. lindas) omkring ngt annat; stundom med av prep. om inledd bestämning. Lindh Huuszapot. 51 (1675). På några spjutskaft är tyngdpunkten utmärkt genom inslagna stift eller omvecklade snören. SvH 1: 154 (1903).
b) med avs. på ngt varomkring ngt vecklas (l. lindas); vanl. med av prep. med inledd bestämning. Tyget är omveckladt med paper. Murberg FörslSAOB (1791). Cirka 20 cm. från ändan omvecklas (linan) med mjuk tråd. TT 1901, Allm. s. 145. särsk. (†) bildl., i uttr. vara omvecklad med fiender, ha fiender runt omkring sig. Stiernman Riksd. 1310 (1660). —
(I 29) OMVETTA. (†) opers.: det förhåller sig (så l. så med ngt); jfr före-vetta, v.1 2. Höltz gott, att saken skulle optagas och documenterne hijtföras, på dedh man finge see, huru der med omvetter. RP 12: 195 (1647). —
(III 2 a, 4 a) OMVEVA, v.1, -ning (Murberg FörslSAOB (1791)). (äv. -hwe-, -vefv-) (†) svänga (ngt) runt; bringa (ngt) att rotera l. att vrida sig (viss del av) ett varv; i vissa fall med tanke på användande av vev. Swedenborg RebNat. 1: 291 (1719). Slipstenens, hjulets omvefning. Murberg FörslSAOB (1791). Omvefvadt hjul. Därs. —
(I 1, III 1) OMVEVA, v.2, äv. (i bet. 1 b) OMVÄVA, v.1 (om- 1619—1836. um- (vm-) 1541. -veva (-hve-, -ee-, -ffu-, -fv-) 1541—1836. -väva (-fv-) 1696—1801) (†)
1) omlinda, omvira o. d.
a) med avs. på ngt som lindas osv. om ngt annat. Fischerström 2: 145 (1780). Den omvefvade näsduken var helt blodig. Murberg FörslSAOB (1791). En liten Paquet, hvilken var märkt med bokstäfverne M. H. med omvefvad svart Vaxduk. VexiöBl. 1822, nr 12, s. 4.
b) med avs. på ngt varomkring ngt lindas osv.; vanl. med av prep. med inledd bestämning. Enkior haffuer tu lätit gå oholpna. .. Ther före ästu vmweffuat medh snaro, och fruchtan haffuer tigh hasteligha förskreckt. Job 22: 10 (Bib. 1541). (Backanterna) höllo Stafrar med Jordref omvefvade uti sine händer. Ehrenadler Tel. 140 (1723). (Trä-)pluggar .. dem de borde omväfva med dref. TörngrenMål. 92 (1801). Geijer I. 2: 180 (1836).
2) med saksubj.; eg.: linda l. veckla l. vira sig omkring (ngn l. ngt); anträffat bl. i bildl. anv.: omge (ngn l. ngt) o. d. Intet (är) besvikligare än dätta ståt och prächtighet, som däm (dvs. ”herremännen”) omhwewar. Hermelin DuFour E 4 b (1683). Från födslen til vår dödsminut / Qval, jämmer alt vårt lif omvefva. Nordenflycht QT 1745, s. 10. Schartau Pred. 525 (1821). —
(I 1, III 1, 4 a) OMVIKA, -ning. vika (ngt), så att det helt l. delvis befinner sig (omkring ngt) l., allmännare, så att det bildar en båge l. vinkel o. d.; jfr omböja. Warg 477 (1755). (Takpapperet) lägges blott öfver nocken; men vid fotbrädet och på gaflarne omvikes det och fastspikas på brädenas underkant. Rothstein Byggn. 510 (1859). 2NF 17: 234 (1912). Rakt brätte med omvikt kant. KatalPUBergström 35: 23 (1926). —
(I 1) OMVIMLA. (†) i mängd röra sig omkring (ngt). Wallin Vitt. 2: 297 (1807). I Pleromas salar / Med Änglar hon talar. / Ljusblommande Tärnor / Omhvimla dess spår. Stagnelius (SVS) 2: 158 (1821). —
(III 7) OMVINGEL. spelt. i vingel (i vira): förhållandet att man efter ett första köp åter slår upp de två översta korten i talongen o. låter ett av dessa bestämma trumf. Wilson Spelb. 316 (1888). Bergman FullF 90 (1920). —
(I 1, III 1) OMVIRA, v., -ning. i fråga om virande l. lindande av ngt omkring ngt. Verelius 286 (1681).
a) med avs. på ngt som viras osv. omkring ngt annat; äv. i bild. Lindeblad RelSång. 15 (1843; i bild). En oblekt cigarr med täckbladet löst omvirat. Östergren (1933). särsk. (†) i uttr. omvirad ngt, virad omkring ngt. Kring de blonda lockarna bär han / Den Poetiska lagern, omvirad Vishetens krona. Lyceum 2: 218 (1811).
b) med avs. på ngt varomkring ngt viras osv.; vanl. med av prep. med inledd bestämning. Fyndet var af pistolet-guld .. formerat som en aflång pärla .. samt omviradt på et mycket konstigt sätt med helt fina och tvinnade guldtrådar. Schück VittA 4: 488 (i handl. fr. 1741). (Båtens) mast var omvirad med blommor. Topelius Fält. 5: 155 (1867). FoF 1943, s. 49.
c) (numera mindre br.) i utvidgad anv., i uttr. omvirad av ngt, varomkring ngt virats; varomkring ngt slingrar sig. En varelse, liggande på en bänk med fötterna omvirade af rep. Almqvist DrJ 387 (1834). Heidenstam End. 82 (1889). —
OMVIRVLA. (förr skrifvet -hvirfla) särsk. (i sht i högre stil) till I 1: virvla omkring (ngn l. ngt). Topelius Fält. 3: 212 (1858). Medan eld och lågor omhvirfla hela skapelsen (osv.). Rydberg Myt. 1: 262 (1886). —
(III 5, 7) OMVISPA, -ning. bearbeta (ngt) medelst vispning, vispa om i (ngt); stundom: vispa (ngt) på nytt. Nordström Matlagn. 35 (1822). Då och då omvispas mjölken, så att inga klumpar bildas. Grotenfelt Mejerih. 107 (1886). —
(I 21) OMVITTNA.
1) jur. (inför rätta l. vid förhör) avlägga vittnesmål om (ngt), med vittnesmål styrka (ngt). Wedberg 1HD 41 (cit. fr. 1806). Vidare har det gäldbundna bolagets bokförare vid förhör omvittnat, att han (osv.). SvD(A) 1931, nr 321, s. 5.
2) allmännare: lämna vittnesbörd om (ngt); betyga l. intyga (ngt); utgöra vittnesbörd om (ngt); vittna om (ngt); visa l. utvisa (ngt). (Det hände ofta att konungens rådgivare) beramade möten för att öfverlägga i rikets angelägenheter, såsom Unionstidens Historia nog omvittnar. Nordström Samh. 1: 62 (1839). Att Fröding .. läst och läst omigen sin Walter Scott, det är lika känt som det är omvittnat. Svenson FrödingDiktn. 161 (1916). Vad .. (Linnés) verk betytt och alltjämt betyder har omvittnats av många svenska röster. TurÅ 1943, s. 161. —
OMVIVA, v. (-hwi(j)-, -ffu-, -fw-) (†) beslöja (ngn l. ngt l. sig); äv. = omveva, v.2 1 b. (De) budho .. tagha doken aff henne, ther hon sigh medh omhwijffuat hadhe. Sus. 32 (Bib. 1541; Apokr. 1921: hon var nämligen beslöjad). Dryselius Måne 466 (1694). —
(III 2 a, 4 a) OMVRIDA, -ning. vrida (ngt) runt l. viss del av ett varv; gm vridning vända (ngt) åt annat håll; förr äv. refl. Linc. Rr 2 a (1640). (”Viskning” av kanonerna) Skeer i det wiskaren föres in til Cammaren, och der några slag omwrides. Grundell AnlArtill. 1: 41 (c. 1695). (Hans) hjerta erfor en känsla, likasom om en kall dolk deruti omvridit sig. Palmblad Nov. 1: 102 (1840). Hon hörde .. nyckeln omvridas i låset. Rydberg Ath. 43 (1859). Bjurman 3Statsm. 33 (1935). särsk. (†) ss. vbalsbst. -ning, om en himlakropps rotation. Wulf Köppen 1: 210 (1799). Den andra rörelsen, som kallas planetens rotation, är dess omvridning kring sin axel. Palmblad LbGeogr. 7 (1835). OMVRIDARE, r. l. m. vbalsbst. till omvrida; särsk. veter. på lårben hos häst l. nötkreatur: benutskott som tjänar som fäste för de muskler gm vilka benet kan vridas utåt. ARetzius hos Billing Hipp. 41 (1836). LB V. 2: 22 (1908). —
1) (i högre stil, tillf.) till I 1, i uttr. omvräkt av bränningar, om strand: kring vilken bränningar vräka. Anholm Gog 11 (1895).
2) (†) till III 2 b, intr. l. dep.: driva omkring, stryka omkring. The Cimbrier, itt ostadigt och omwräkande Folck, sköfladhe then Windiske Marken. Schroderus Liv. 928 (1626). Johannes, en Munk, som här och ther omwräktes, bleff .. förordnat til Biskop för the Mechelburger. Dens. Os. 2: 595 (1635).
3) (tillf.) till III 4 a, 5, i p. pf.: kullvräkt; som kastats huller om buller. Kullberg Ariosto 2: 386 (1865). Gånggriften .. är nästan alldeles förstörd, .. en mängd hällar .. (ha) blifvit omvräkta. AntT 2: 147 (1869). —
(I 1) OMVÅNARE, pl. [efter t. umwohner; jfr invånare] (†) personer som bo runt omkring ett visst område. Schroderus Liv. 487 (1626). —
(I 12, III 10) OMVÅRD, r. l. m. l. f.; förr äv. OMVÅRDE, n. (-vård (-w-) 1683 osv. -wårdhe 1617) (i skriftspr., numera bl. tillf.) omvårdnad. RA II. 2: 140 (1617). Sina K. Barn hafwer hon medh särdeles Omwård som en trogen Moder vptuchtadt. Svenonius GGutheim E 3 b (1683). Strindberg Ensam 16 (1903). —
(I 12, III 10) OMVÅRDA, v., -an (†, VDAkt. 1703, nr 416), -ning (†, PPGothus Und. A 7 b (1590), AAGrafström 2: 145 (1864)); -are (†, VDAkt. 1707, nr 705). (om- 1526 osv. um- (vm-) 1527—1612) [fsv. umvarþa (i bet. 1)]
1) (†) vara av intresse l. vikt l. betydelse, vara maktpåliggande; äv. med obj.: vara av vikt l. betydelse för l. gälla l. angå (ngn l. ngt). Om for:ne och annor wart rike omwårdendis Ærende. G1R 3: 144 (1526); jfr a. Then som medh en ringha tingh haffuer otroligha handlat, honom kan inghen vÿsz och forstondigh man någhen then deel, som storre är och meer omwårdar, betro. LPetri Oec. 5 (1559). Then broder som yngster ähr i Embetet .. han skall säia embetet till .. och ährender gå som embettena umuårdar. Skråordn. 265 (1589). Sedan beställer (den döende) Konungen thet honum tycktes mäst omwårda. Verelius Gothr. 89 (1664). särsk.
a) i p. pr. i adjektivisk anv.: viktig, maktpåliggande. G1R 4: 149 (1527). I thetta och flere omwårdandis rijkesens ärende. Därs. 5: 36 (1528).
b) med refl.-pron. ss. (indirekt) obj.
α) i uttr. låta sig omvårda ngt, låta sig ngt angeläget vara; bekymra sig om ngt; fästa avseende vid ngt; vårda sig om ngt; äv. låta sig omvårda huru osv., låta sig angeläget vara huru osv., tänka på huru osv.; jfr 2. Låta edher omworda hurw riket skall libereres och frijt bliffwa wtåff för:ne geld. G1R 3: 322 (1526). Så skedde ock .. stoor skada af Kon. Erich in på the Svenska, hvilkit Kon. Christopher icke heller lät sigh myckit omvårda. LPetri Kr. 121 (1559). (Judarna firade purimfesten) til itt gläde teckn, at the wore thet folck som Gudh sigh lät omwårda. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 5 b (1587). Annerstedt UUH Bih. 1: 93 (i handl. fr. 1612).
β) i uttr. låta sig omvårda om ngt, vårda sig om ngt; bekymra sig om ngt; jfr 2. Athj .. som ære wårth rådh .. sculle latha edher omwårda om rikitzens gagn. G1R 4: 115 (1527). Man finner .. många hustrur, som sigh mehr läta vmvårda om thenne werldennes förgängelighe ting, än om sijn eghen lijffzfrucht och affödha. TJohannis Fästn. Bb 9 b (1604). När Öfwerheten .. låter sig omwårda om Herrans Loff, så (osv.). Ekman Siönödzl. 279 (1680).
2) (i skriftspr.) ägna (ngn l. ngt) vård l. omsorg; vårda sig om (ngn l. ngt); jfr 1 b α, β. Then menniskia som sådana gåffuor (som barnen) aff Herrans Hand vndfångne, icke högt achtar, älskar och omwårdar, han är meera een stock än een menniskia. Prytz MStenbock B 4 a (1633). Min Hustru (ämnade) följa med (på resan), på det jag skulle bli omvårdad så oafbrutet, som möjligt. 3SAH 37: 70 (1841). Det är en helt annan sak för modren, som, omvårdad i sitt hem .. ammar sitt eget barn, än för amman, hvilken skall ur det egna hemmet gå till ett slags tjänarekall. Ribbing BarnFostr. 25 (1892). Väl omvårda det som är en anförtrott. Östergren (1933). (†) Och ändoch, at .. Menniskian är itt sådant vselt och älendigt Creatur, .. Wil .. (Gud) ändoch låta see, at han eena Fadherligha omwårdningh om henne haffuer. PPGothus Und. A 7 b (1590). —
(I 12, III 10) OMVÅRDNA, v. [till omvårdnad] (†) = omvårda 1 b β o. 2; äv. i uttr. omvårdna sig om ngt, vårda sig om ngt. Icke allenast haffver E. G. N. sigh om migh högdt omvårdna låtitt, uthan och om mine kärkomne baren. OxBr. 12: 290 (1647). Altså kommer oket vppå migh allena att iagh moste them (dvs. de moderlösa barnen) omvårdna. VDAkt. 1650, nr 34. Ty hafwer iagh edher här medh velat anbefalla, att i edher om bemelte böcker omwårdna. Walde Krigsb. 2: 11 (cit. fr. 1656). —
OMVÅRDNAD, pl. (†, i bet. 4) -er (RA I. 4: 660 (1598), VDAkt. 1694, nr 1046). (om- 1590 osv. omb- 1597. um- (vm-) 1588—1662. -vår- 1627—1709. -vård- (-vord-) 1588 osv. -na c. 1620—1692. -nad (-dh) 1610 osv. -nat (-dt, -tt) 1590—1720. -ned 1598. -net (-tt) 1588—1611) [till omvårda]
1) (†) förhållandet att låta sig ngt angeläget vara; förhållandet att ombestyra l. föranstalta ngt; jfr omvårda 1 (b). VDP 27/10 1619. I lijke måtte skall .. (klockaren) hafwa vmwårnat at vpbära penningar för Båhren. SthmStadsord. 1: 16 (1627). Är icke genom thenna wår Salige Konungz omwårdnat, bekostning och åhoga then helige Bibel på trycket kommet. Rothovius Äropr. B 4 a (1633). Men iagh moste hafva omvårdnadt att lijket kommer till jorden. VDAkt. 1650, nr 34.
2) (†) förhållandet att fästa avseende vid l. vara intresserad av l. bry sig om ngt; i nekande o. därmed jämförliga satser; jfr omvårda 1 (b). Obefallat, (är) then som ingen haffuer omwårdnadh om, antingen honom wäl eller illa går. Linc. Oo 2 b (1640). Nu (hava) någre Keysare tilbakars kastat ifrån sigh omwårdnaden och effterfrågan, huru med Regementet och thesz Inkomster tilgår. Rålamb Resa 69 (1658, 1679).
3) förhållandet att vårda sig om ngn l. ngt l. ägna ngn l. ngt vård l. omsorger l. tillsyn; omsorg l. omtanke (om ngn l. ngt); jfr omvårda 1 b o. 2. Faderlig, moderlig omvårdnad. Vara föremål för ngns omvårdnad. Szå tacke wij .. wår .. föräldrers höge ombwårdnadt som oss .. hafue låthidt lähre och vptuchtte, (så) att (osv.). HB 2: 330 (1597). Bonden betackade Regeringen för faderligh omvårdnat. RP 5: 249 (1635). Den högste Guden vare med dig, och är iag öfvertygad om hans nåd, allenast du sielf .. anbefaller dig uti hans omvårdnad. HTSkån. 4: 54 (1770). Såväl gamla som nya fioler behöfva en noggrann omvårdnad, om de alltid skola befinna sig i ett godt skick. Hedlund Fiolsp. 32 (1906). Nordström Amer. 32 (1923). särsk.
a) i uttr. giva ngn omvårdnad; stundom ägna omvårdnad åt ngt; förr äv. bevisa ngn omvårdnad. 2SthmTb. 7: 431 (1588: bevisa). Den omvårdnad och frikostighet, Gustaf Adolph och Christina egnat åt allmänna undervisningen. Ekelund 1FädH II. 2: 26 (1831). (Hon) gaf .. (den sårade) den första omvårdnaden. Ahrenberg Landsm. 224 (1897).
b) i uttr. (ha, förr äv. bära l. draga) omvårdnad om (förr äv. för) ngn l. ngt. Hwilken som hafwer någon siuk stallbroder uti wårt Håff .. då skall han wara förplichtad uti hans siukdomb att hafwa omwårdnat om honom. Schmedeman Just. 101 (1590). Wtaff een synnerlig omwårdnadt, som wij om fordom wårt fädernes Rikie, Swea och Giöta landh bäre. Schück VittA 1: 35 (i handl. fr. 1617). Stagnell BSjelfklok 21 (1753: draga .. för). Omvårdnad om den gemenskap, som finns i folkets liv och kulturens. Segerstedt Händ. 258 (1926).
c) (†) med obj. gen.: omvårdnad om (ngt). KOF II. 1: 228 (1659). När Karlsemne war döder, tå tog Gudrid emot gårdsens omwårdnat och skötzel. Peringskiöld Hkr. 1: 349 (1697).
d) i uttr. (stå l. taga ngn) under ngns (resp. sin) omvårdnad; förr äv. taga ngt i (sin) omvårdnad. (Gud till Adam:) Men samma (kunskapens) trä haar jagh til Sacrament förordnat, / Och tager therför thet särdeles i omwårdnat. Spegel ÖPar. 52 (1705). Nio Mynt-pressar blefvo då i riket inrättade .. alle under .. Riks-Cancellerens och Öfverste-Marskalkens inseende och omvårdnad. Dalin Hist. 2: 299 (1750). Flere och därtill de vigtigaste företeelserna inom det högre lifvet stå alt jämnt under Odens omedelbara omvårdnad. Wisén Oden 28 (1873). Östergren (1933).
e) (numera knappast br.) närmande sig l. övergående i bet.: omsorgsfullhet, noggrannhet, sorgfällighet; i uttr. med (så l. så stor) omvårdnad. Widt omkringh Caiana hafuer H:ns HöghGreffl. Excel:ce Richz-Drottzen medh högste vmwårdnadh och stoor bekåstnadh dhe platzerne förswahra låtit. HSH 31: 274 (1662). Fröken A. Andersén skötte pianoackompagnementet med vanlig omvårdnad. SD(L) 1902, nr 468, s. 3.
4) (†) konkret; eg.: föremål för ngns omvårdnad; familjemedlem, anhörig; koll.: familj, husfolk, anhöriga; jfr vårdnad. E. k. M:tz elschelige lijfzarfwinger och kärkomne omwårdneder. RA I. 4: 660 (1598). Önskandes, att Gudh, som alt förmår, ville Edher och all eder omvårdnad her efter mildeligen bevara. OxBr. 10: 290 (1627). Dhe högw. herrer tillijka med sina högelskelige om wårdnader. VDAkt. 1676, nr 177. Borgarn .. får .., efter slutadt arbete, tillbringa sina aftnar i kretsen af sin omvårdnad och sina barn. Zeipel Set. 3—4: 31 (1847). Då Franzén i September 1811 med hela sin omvårdnad drog hädan för alltid från sina fäders land. Cygnæus 4: 381 (1872).
Ssgr (till 3): omvårdnads-instinkt. (tillf.) Östergren (1933). -tecken. (†) bevis på ngns omvårdnad om ngn. VDAkt. 1736, nr 442. —
1) värd att bry sig om l. fästa avseende vid. Om mit så wählmeente till skriffwande honom behageligt eller kan skie föga omwårdesampt eller stoort achtande fallet. VDAkt. 1682, nr 132.
Avledn.: omvårdsamhet, r. l. f. (†) till 2: omvårdnad; stundom: omsorgsfullhet. Högwördige Hr Doctoren och Biskoppen .. som wijsat sin godheet och omwårdsamheet emoot mig och de mine. VDAkt. 1716, nr 237. SvLittFT 1838, sp. 528. —
OMVÄG. [fsv. umvägher, väg på vilken man kan komma omkring l. förbi ett ställe?]
1) (†) till I 2 a, III 2 a; om (bana för) en himlakropps omlopp (kring en annan himlakropp). Hiorter Alm. 1734, s. 8. Jordens orbita eller årliga omväg kring Solen. VetAH 1745, s. 75.
2) till I 2 b, 6, III 2 b: väg(sträcka) som går i krok omkring l. förbi ngt; väg(sträcka) som från en punkt l. plats till en annan punkt osv. beskriver en linje som är avsevärt längre än det kortaste avståndet mellan de båda punkterna osv. l. vars användande för en färd o. d. medför tillryggaläggande av längre vägsträcka än behövligt (i det att det finns kortare väg); äv. abstraktare, om användande av l. färd på dylik väg l. om ändrande av rörelseriktningen så att den beskriver en båge omkring ngt; stundom om avstickare från den egentliga färdvägen. Taga, göra, gå en omväg l. omvägar. Göra en omväg på flera mil. Taga sig fram till en plats på omvägar. Han reste från Malmö inte direkt till Stockholm utan tog omvägen (l. en omväg) över Göteborg. Som .. (Adrastes) viste, at de Föreente voro ännu svage .. så skyndade han sig at giöra en stor omväg, och kom medelst möda och stort besvär på et dygn til Hafzstranden. Ehrenadler Tel. 672 (1723). (Jag) tog en omväg, för at icke blifva sedd. Ödmann MPark 182 (1800). Resans omvägar inverkade lätt på uppfattning af väderstreck och afstånd. 3SAH 12: 227 (1898). (Kriget har medfört) att fartygen numera få taga långa omvägar .. för att hålla sig inom 3-milsgränsen. SvFl. 1940, s. 19. särsk.
a) (†) om svängning av hästspann kring målet på cirkus i det forntida Rom. Linc. (1640; under flexus; bet. oviss). Meta var .. ett kegelformigt mål .., kring hvilket täflare skulle svänga om sina vagnar, .. och bestod konsten .. deri, att göra minsta omväg kring denna stolpe. Lindblom 1782 (1790).
b) mer l. mindre bildl., i fråga om användande av indirekt l. onödigt lång l. gm mellanhänder l. förmedlare o. d. passerande l. på ett l. annat sätt maskerad väg att uppnå ett mål l. om indirekt osv. väg varpå ngt sker. Stiernman Riksd. 1672 (1672). Förläggaren (kan ej) få orsak at klaga öfver något uppehåll eller långa omvägar vid sina fordringars utsökande. Bergv. 2: 181 (1740). Vid citationer gå andra författare till första källan, men F. löper förbi eller tar en omväg och går vilse. SKN 1843, s. 171. Jag gick som bäst och knogade som överingenjör .. på gamla Lindholmen, då jag en söndagsmorgon .. på omvägar får höra att (osv.). VFl. 1933, s. 93. Kroppen förmår .. omsätta kemisk energi direkt i mekanisk utan att först gå omvägen över värme. Bolin KemVerkst. 53 (1942).
3) (†) till I 2 b, III 2 b: rundresa. Erik den fiortonde .. giorde kring landet en omväg, liksom en Eriks-gata, och lät allestädes hylla sig af adel och almoge. Dalin Hist. III. 1: 517 (1761). —
OMVÄGA, adj., äv. OMVÄGAD, p. adj. (-väga 1852. -vägad 1799) [till omväg] (†) om färd: som sker på en omväg. AnderssonBrevväxl. 1: 246 (1852). särsk. bildl., om brevväxling: förmedlad gm mellanhänder. Denna slags omvägade brefväxling. Riccoboni QvinnSv. 199 (1799; klandrat i JournSvL 1799, s. 384). —
(III 7) OMVÄGA, v., -ning. väga (ngt) på nytt. Omvägning af miölet. PH 6: 3664 (1755). SFS 1905, nr 37, s. 20. —
(III 7) OMVÄLJA, -ning (mera tillf., Dalin (1853), Östergren (1933)). välja på nytt; dels (mera tillf.): förrätta nytt val av (förtroendeman o. d.), dels (o. vanl.): återvälja (ngn till viss befattning o. d.). SvTyHlex. (1851). Bolagsstämman omvalde .. enhälligt Platen till ordförande. 3SAH 1: 152 (1886). Omvälja riksdagsman. Sundén (1887). SvD(B) 1949, nr 261, s. 3. —
(III 7) OMVÄLLA, -ning. metall. (för förbättring l. ändring) välla (järn l. stål l. föremål därav) på nytt. Hülphers Dal. 210 (1762). Levander DalBondek. 2: 74 (1944). —
OMVÄLTA, v., -ning.
1) (†) till III 2 a, b: rulla (ngn l. ngt); jfr omtrilla. The gamle Tydskar plägade omvälta the Okyske vthi Cloaker och oreenlige Sumpar, til itt Straff. Schroderus Albert. 3—4: 286 (1638). (Sv.) Omvälta, omtrilla, (t.) umwältzen. Lind (1738). särsk. refl.: vältra sig (i ngt); anträffat bl. i bild. Sammaledes plägar een o-dygdigh Qwinna .. sigh vthi sijn skänlighe okyskhetz Orenligheet omwälta. Schroderus Albert. 2: 74 (1638).
2) till III 4 a, 5: välta (ngt) på annan (motsatt) sida l. upp o. ned; våldsamt rubba lägeförhållandet mellan (ngts) delar. Serenius Rr 4 a (1734). Omvältad sten, bjelke. Murberg FörslSAOB (1791). Över en mark, som tyckes söndersprängd och omvältad av en naturkatastrof välver sig en gröngul luft, fylld av vita krevadmoln. NoK 56: 131 (1926). särsk. (föga br.) mer l. mindre bildl.; i sht [sannol. efter d. omvæltning] ss. vbalsbst. -ning, omvälvning, revolution. Det allt omvältande kriget. Valerius 1: 231 (1824). Snällp. 1848, nr 35, s. 3 (: omvältning). 1848 års omvältningar. Sturzen-Becker VSkr. 3: 299 (1865). Quennerstedt C12 2: 226 (1916: omvältning). —
OMVÄLTRA, -ing.
1) (†) till III 2 a, b: rulla (ngt); äv. bildl. LPetri Oec. 57 (1559; bildl.). (Gås-)brösten omvältras i hvetekli eller insys uti linne eller papper. Sjöberg Singstock 356 (1832).
2) till III 4 a: välta (ngt) på annan (motsatt) sida l. upp o. ned. Schück VittA 4: 427 (i handl. fr. 1748). Mittstenen (i en domarring) var en 3/4 m stor klumpsten … Den omvältrades, varvid (osv.). Fornv. 1943, s. 330. —
OMVÄLVA, -else (†, Block Progn. 79 (1708: Stats- och Religions Förändringar och omhwälfwelser; möjl. ssg)), -ning (Dryselius Monarchsp. 315 (1691) osv.); -are (i bet. 4 b, tillf., Hahr ArkitH 452 (1902), Östberg ArkAnt. 137 (1928)). (förr äv. skrivet -hvälfva)
1) (numera bl. i poesi l. vitter stil) till I 1, III 1: (liksom ett valv) befinna sig omkring l. över (ngn l. ngt); omge (ngn l. ngt); äv. i uttr. omvälva (ngn l. ngt l. sig) med ngt, omge (ngn l. ngt l. sig) med ngt; äv. bildl. Sjön, som omhvälfver holmen. Lenæus Delsbo 178 (1736, 1764). Man har .. omhvälft sig med mörk djupsinnighet. Leopold 5: 261 (c. 1820). Din milda vakande försyn / Omhvälfver oss som blåa skyn. Wallin Vitt. 1: 185 (c. 1830). Mjöldam och dumhet omhvälfva världen. Fröding Eftersk. 1: 140 (1888, 1910).
2) (†) till III 2 a.
a) tr.; eg.: bringa (ngt) att gå runt l. rotera; anträffat bl. i det bildl. uttr. omvälva (ngt) i sinnet, välva (ngt) i sinnet. Johansson HomOd. 9: 316 (1844). Då i sinnet han slikt omhvälfde, då stod vid hans sida / Pallas Athene. Dens. HomIl. 10: 507 (1846).
b) refl. l. intr.: röra sig i en kretsformig bana, gå runt, rotera. (Se på) huru Hiuulen vthi Qwarnarna omhwälfwa sigh. Schroderus Modersch. E 4 a (1642). (Man har utrönt att solen så väl som jorden) vänder sig omkring sin axel, och at hon en gång på 25 dagar och 12 timar fulländar denna omhvälfning. SP 1792, nr 5, s. 2. Sinne och Minne omkring honom (dvs. Oden) ila, / likt solhjulets evigt omhvälfvande ring. Ling As. 103 (1833).
3) till III 4 a: vända l. stjälpa (ngt); numera bl.: vända (ngt) upp o. ned; särsk. med avs. på båt, kärl o. d.; förr äv. intr.: vändas upp o. ned, kantra. Triewald Konst. 22 (1734; intr.). Med en i högra handen hållen bred spade lyftes och omhvälfves (ägg-)hvitan med det däri nedfallande sockret. Grafström Kond. 177 (1892). Ett omhvälfdt kar. Snoilsky 5: 129 (1897). jfr (†): Undsluppen från den handen / Som hölt migh mellan Håpp och fruchtan som på wågh / At iagh migh up och ner om hwälfwas dagligh sågh / Nu up i wädret wägd nu sänkter nidh på sanden. Skogekär Bärgbo Wen. 82 (c. 1635).
4) i vissa bildl. anv. av 2 o. 3.
a) (†) i uttr. ngts omvälvning till ngn, ngts övergång i ngns besittning o. d.; jfr om, prep. o. adv. III 4 b. Andra Keiserlige Wäldets omhwälfning til den Saxiske Förstlige Familien. Dryselius Monarchsp. 315 (1691).
b) komma (ngns lycka) att vända sig l. komma (ngt) att förlöpa efter andra linjer; omstörta l. kullstörta l. våldsamt l. grundligt förändra l. omgestalta (ngt); revolutionera (ngt); jfr om, prep. o. adv. III 4 a, 7. Imedlertid hade i riket upkommit en orolighet, som lätteligen kunnat omhvälfva hans lycka. Dalin Hist. 2: 276 (1750). (Planen) upprättades .. till den regementsförändring, som i ett ögonblick omhvälfde Sveriges ställning. Adlerbeth Ant. 1: 5 (c. 1792). En storm, hvilken störtar konungatroner och omhvälfver folkslags öden. UVTF 26: 6 (1880). Hvad Rydqvist här säger om genus är ganska hofsamt och har ingen omhvälfvande karakter. 3SAH 6: 411 (1891). Hedén 5: 98 (1924). särsk. ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -else), omstörtning, våldsam l. grundlig förändring, omgestaltning, revolution. Stats- och Religions Förändringar och omhwälfwelser. Block Progn. 79 (1708; möjl. ssg). Lagerbring Skr. 12 (c. 1764: omhvälfningar). Denna revolution .. åsyftar en omhvälfning i tänkesätten, i vettenskapen, i konsten. Tegnér (WB) 3: 147 (1817). Utrikespolitiskt sett stod Sverige .. utanför den omvälvning, som under åren från 1918 till 1922 ägde rum öster och söder om Östersjön. SvFolket 11: 46 (1940).
Ssgr (i allm. till 4 b slutet): omvälvnings-idé. 2NF 23: 1497 (1916). -man ~man2. Rydberg 2: 305 (c. 1875). -period. Frey 1850, s. 428. -process. Almquist VärldH II. 1: 334 (1931). -tid. 1) (†) till 2 b. Laplace har visat, att .. (jordens) omhvälfningstid sedan Hipparchos’ tid ej förändrat sig 1/100 sekund. Hammargren Jordkl. 14 (1854). 2) till 4 b slutet. Fatab. 1925, s. 67.
Spalt O 905 band 19, 1950