| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OMVÄXLA om3~väk2sla, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, Loenbom Stenbock 4: 303 (i handl. fr. 1713), Linné Bref I. 1: 308 (1731)), -ING (se d. o.).
— jfr VÄXLA OM.
1) (†) utbyta (ngt), byta om (ngt); äv.: ändra läget (i rum l. tid) för (ngt), flytta (ngt). Besynnerligh ther som en partt aff theres egett opteckiende haffue förandratt och om wägsledt marknetts plattsser och tider. PrivSvStäd. 3: 600 (1587). Hilarion omwäxlade någre resor sin Wåning, antingen til at vndfly Beröm eller Förföljelser. Schroderus Os. 1: 449 (1635). Om Gud tilstadde, at någon, til at bota sin ledsnad, finge efter all sin vilja omväxla stånd, så blefve han dock lika ledsen i alla andra. Borg Luther 1: 199 (1753). (Av bifjärilar förorsakade olägenheter) förekommas om .. bottnarne (på bikuporna) esomoftast rengöras och omväxlas. Fischerström 1: 703 (1779). Begärelsen, äfven sedan den blifvit tillfridsställd, ger oss ingen hvila. Hon födes alltid ny och omvexlar endast sitt föremål. Tegnér (WB) 5: 290 (1825). — särsk.
a) i förb. med prep. med: utbyta (ngt) mot (ngt). Dryselius Monarchsp. 68 (1691). Jag .. omväxlade min blå med en brun Rock. Humbla Landcr. 140 (1740).
b) med avs. på förtroendeman l. ämbetsman l. person som användes för ngt ändamål; äv. med avs. på en kollektiv enhet av personer vars uppgifter övertagas av en annan dylik enhet. Camrarna (i Söderkompaniet) skole hafwa macht genom omwächslande at förordna en Director vthi en annan Cammar. Stiernman Com. 1: 939 (1626). Garnisonens omväxlande uthi Riga. RP 2: 192 (1632). Efter tvenne års förlopp, sedan de förste Directeurerne valde blifvit, kommer hälften af dem at omväxlas och afgå. PH 3: 2307 (1746).
c) i utvidgad anv.: företaga personombyte på (en tjänst). Sedan .. man Ämbeten omwäxlat och tillsatt hafwer, kallas Borgerskapet på en almenne Rådstugu tillhopa. HSH 31: 17 (1663).
2) (†) ss. vbalsbst. -ande, eg.: ombyte av vistelseort; anträffat bl. i det bildl. uttr. ngns omväxlande till det eviga, ngns hädanfärd, ngns bortgång l. död; jfr OMVÄXLING 2 b α, ävensom OMBYTA 2, OMBYTE 2. Den Store Hielten Helmfeldtz Omväxlande til thet Ewiga. Swebilius SGHelmfeldt S 1 b (1678).
3) (†) byta (ngt med ngn); utväxla (fångar l. handlingar o. d.). The .. wille göra sin högste flijt ther om, at alle Fångne måtte omwäxlas. Schroderus Liv. 235 (1626). (På marknaderna) omwäxla .. (lapparna o. borgarna) sitt godz medh hwar andra. Landsm. XVII. 1: 58 (1671). Widekindi KrijgH 883 (1671; med avs. på handlingar). VDAkt. 1720, nr 73 (med avs. på fångar).
4) (numera bl. i skriftspr., mera tillf.) med avs. på betalningsmedel: växla l. gm byte omvandla (till annat slag av valuta l. betalningsmedel); växla om; i sht i pass. Barckhusen Cotossichin 108 (1669). Finnes mera Skiljemynt i Cassan, än til Mynte-Sedlarnes inlösen utgå kan, omwäxlas sådant til et slags (dvs. till ett o. samma slag av) Mynteteckn. PH 1: 88 (1719). Vi omvexla dem (dvs. pängarna) genast till svenska dukater i Ystad. Almqvist Smar. 315 (1845).
5) (†) omvandla l. (grundligt) förändra (ngt); komma (ngt) att slå om l. gestalta sig annorlunda; få ett omslag i (ngt). (Apostlarna) hafwa warit rättsinnighe och trogne Lärare, som icke hafwa satt thet vndfångne liuset vtaff Christo vnder een Skeppo, ey heller omwäxlat Christi besluut. Schroderus Os. 1: 24 (1635). Den ostadiga Lyckan, som omväxlar alt. Mörk Ad. 2: 267 (1744). Två gånger du skall omvexla ditt öde. Adlerbeth Ov. 48 (1818). — särsk. i förb. med prep. (ut)i l. till: omvandla (ngt) till (ngt); i pass. äv. med intr. bet.: övergå i (ngt). Gudarnes metamorphosis, hvarigenom de förbytte och omväxlade den ena kroppen uti en annan. Lundberg Paulson Erasmus 22 (1728). Min jämmer skal snart omväxlas i härlighet. Bælter JesuH 6: 486 (1760). Leopold 4: 37 (c. 1820).
6) (†) mat. ändra (en analogi) gm att låta termerna i dess ena förhållande byta plats; ändra (förhållandena i en analogi) gm att låta dem på visst sätt byta termer; på visst sätt kasta om ordningen mellan (termerna i en analogi). Swedenborg Reg. 40 (1718). Palmquist Räkn. 69 (1750). Om qvantiteterne a, b, c, d, äro proportionella, så skola de äfvenledes vara proportionella, när de Alterneras eller omväxlas, det är a: c = b: d. Chierlin Sjöm. 13 (1777).
7) (†) låta (ngt) växla (med ngt annat); använda (ngt) växelvis l. omväxlande (med ngt annat). Skulle det .. vara oundgängeligt (att ge hästen främmande foder) i någon oförmodad brist, så bör det med förstånd blandas och omväxlas. Dalin Vitt. II. 6: 117 (1740). Omvexla läsning med musik l. promenad. Sundén (1887).
8) intr. (förr äv. refl.): tura om (med varandra), förekomma l. uppträda växelvis, avlösa varandra, alternera.
a) (numera knappast br.) i fråga om skötande l. utförande av en viss uppgift: tura om, alternera; vanl. i uttr. omväxla med varandra l. med ngt (ett visst arbete). Han .. fördeelte sitt Folck vthi fyre deelar, så at the kunde omväxla sigh, och bådhe natt och dagh löpa til storms. Schroderus Liv. 144 (1626). Schmedeman Just. 1260 (1689). Stiernman Riksd. 2133 (1697: omwäxla med hwarannan). Noten skötes af fem personer, hvilka omvexla med fiskafänget. Castrén Res. 2: 50 (1845). särsk. (†) övergående i transitiv anv.: tura om (med varandra) att sköta (ngt). Sådanne (unga macedonier vid livgardet) .. omwäxla medh hwar annan Wachten in för .. (konungens) Cammardör ther han sofwer. Sylvius Curtius 372 (1682).
b) i fråga om förhållandet att än det (den) ena, än det (den) andra av ett antal olika slag av föremål l. handlingar l. tillstånd o. d. förekomma ngnstädes: förekomma l. uppträda l. föreligga växelvis, avlösa varandra, alternera; äv. i uttr. omväxla med ngt, växla med ngt, avlösa ngt. Lucidor (SVS) 338 (1673). Öfver kolkalken ligga de mer i dagen framträdande kollagren, som omvexla med sandsten, kalklager och jernmalm. Hammargren Jordkl. 41 (1854). Vid uppgörande av dagordning (i skolhem) bör tillses, att kroppsarbete, undervisning, lek och idrott samt nödig vila på lämpligt sätt omväxla. SFS 1937, s. 1821. särsk.
α) (†) om sammanträden: växelvis hållas (på olika ställen). Sammanträdena .. omväxlade .. hos mäster och hos doktorn harpolekaren på Talavid. Rydberg Vap. 122 (1891).
β) i p. pr.
α’) (numera föga br.) i adjektivisk anv.: som växlar (med ngt); som avlösa varandra. Desse höjder bestå af omvexlande lager af Hälleflinta, Glimmer och qvarts. Hisinger Ant. 4: 54 (1828). För hans minne uppgingo taflor af solsken och blomsterdoft, omvexlande med andra af natt och förfäran. Rydberg Sing. 104 (1865).
β’) i adverbiell anv.: växelvis, skiftesvis. Tegnér SvBild. 25 (1896). Till pannkakorna få barnen .. omväxlande krossocker .. eller saftsås. Hierta-Retzius ArbStug. 133 (1897). (Andersson o. Pettersson) dunka varandra i ryggen och kalla varandra omväxlande ”hedersgalosch” eller ”gamle tosing”. Nilsson FestdVard. 38 (1925).
9) komma (ngt) att skifta (så att det blir olika i olika delar l. partier l. vid olika tillfällen l. i olika enheter l. exemplar o. d.); variera (ngt); göra (ngt) mindre enformigt, åstadkomma omväxling i (ngt); numera bl. ngn gg (i skriftspr.) i pass. Tiden .. var i .. (den lycklige Frondins) ögon en vän, ämnad att afmäta och omvexla dess sällhet. Rosenstein 1: 68 (1787). Det var för att öka glansen af sitt hof och att omvexla sina nöjen, som Ludvig den fjortonde .. uppmuntrade Racines, Quinaults och Molières snillen. Järta 2: 53 (1826). Denna anordning (dvs. att neka en saks motsats före eller efter det att saken själv framhålles) kan omväxlas på mångfaldiga sätt. Mjöberg Stilstud. 108 (1911).
10) (numera föga br.; se dock b) intr.: förändras, slå om, kasta om o. d.; särsk.: vara olika i olika delar l. partier l. vid olika tillfällen l. i olika enheter l. exemplar o. d., skifta, växla, variera. Lyckans omvexlande. Murberg FörslSAOB (1791). Nürnberg .. hvars hus omvexla i skepnad på det förunderligaste sätt. Atterbom Minn. 591 (1819). Du inträder i en orolig tid, då allt omvexlar eller vill omvexla. Tegnér (WB) 5: 285 (1825). Ett lands kemiska och fysiska beskaffenhet omvexlar så betydligt på skilda orter, att hvarje sådan fordrar en egen granskning. Fries BotUtfl. 3: 146 (1856, 1864). Söderhjelm Runebg 2: 143 (1906). — särsk.
a) med bestämning angivande sinsemellan olika (abstrakta l. konkreta) ting som växelvis förekomma i l. vid ngt l. sätta sin prägel på ngt o. d.
α) om ngt abstrakt; numera bl. (tillf.) i uttr. omväxla (e)mellan (äv. med) ngt och ngt annat. Enskylta hushållningen omväxlade nu som eljest emellan åkerbruk, fiskeri och andra vanliga hushålls-slögder. Lagerbring 1Hist. 2: 716 (1773). Den besynnerliga vintern, som omväxlat med sträng köld, starck blida, och svårt urväder. Porthan BrSamt. 1: 46 (1782). Hans sätt omväxlade mellan .. korrekthet och .. hjärtlighet. Hallström Händ. 272 (1927).
β) (numera knappast br.) om ngt konkret (landskap, flod o. d.); i uttr. omväxla i (förr äv. av l. med) ngt och ngt annat. Trakten omvexlar, med djerfva, besynnerligt formade berg och angenäma dalar. Atterbom Minn. 341 (1818). En Svensk flod .. omvexlar af krusadt lugnvatten, i vågor gående sjöar, dånande vattenfall, skummande forssar och puttrande stridvatten. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 5 (1853). Skogslandet i Lappland är sällan jämnt utan storkulligt och omväxlar i höjder och sänkor. Sandström NatArb. 2: 116 (1910).
b) (fullt br.) i p. pr. i adjektivisk anv.: växlande, skiftande, som är olika i olika delar l. vid olika tillfällen; i sht: som erbjuder omväxling. (Sv.) En omvexlande läsning; (t.) eine mannigfaltige Lectüre. Möller (1790). (Arminius) kämpade med omvexlande lycka, och föll genom sina anhörigas trolöshet. Kolmodin TacAnn. 1: 193 (1833). Lappland .. har .. en i hög grad storartad och omvexlande natur: skyhöga isfjell, outtömliga malmberg med sina skatter liggande i dagen. IllSv. 2: XV (1882). Arbetet var ofta hårt. Men det var omväxlande. Hellström Malmros 212 (1931).
Spalt O 926 band 19, 1950