Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ONANIST -nis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
person (i sht i barna- l. pubertetsåren) som har för vana att onanera. Florman Anat. 2: 347 (1830). Strindberg TjqvS 2: 203 (1886). Lo-Johansson Gen. 402 (1947). —
Spalt O 950 band 19, 1950