| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ONATURLIG ω3~natɯ2rlig (onatu´rlig Weste), adj. -are. adv. -A (†, Linc. Zz 4 b (1640)), -EN (†, Lind (1738), Leopold 5: 184 (c. 1825)), -T (Sahlstedt (1773) osv.).
1) som strider mot l. icke står i överensstämmelse med l. icke passar ngns (l. människans) fysiska l. andliga natur; som icke passar ngn (människan) sådan han är av naturen, icke naturlig (för ngn); äv.: onormal, abnorm; jfr 2, 3. Muræus Arndt 1: 175 (1647). Onaturligt är allt bemödande .. att blygas för hvad hjertat känner. 2SAH 12: 417 (1827). Den onaturliga arbetstid, som .. beröfvar arbetarne deras hemlif. GHT 1895, nr 254, s. 2. Det onaturliga stillasittandet, som kvinnans kropp .. inte är skapad för. Wägner Norrt. 143 (1908). — särsk.
a) (numera knappast br.) om fysisk känsla l. förnimmelse i kroppen: som man icke känner i friskt tillstånd l. i normala fall, onormal, abnorm. Chesnecopherus RegIter B 4 b (1613). Then Onaturlighe Torsten, som månge (pestsjuka) bliffwa medh beswäradhe. L. Paulinus Gothus Pest. 90 b (1623).
b) (enst.) om beteende, för att beteckna att det icke är av naturen nedlagt hos ngn att handla så l. så. Det är helt onaturligit at spotta, ty intet någon af de oskjäliga djuren spotta. Linné Diet. 2: 122 (c. 1750).
c) (numera bl. mera tillf.) om föda l. dryck o. d.: som icke passar för matsmältningsorganen l. för kroppen, abnorm o. olämplig (l. motbjudande) att förtära. Onaturligh Maat, som är Barkekake, Mössebrödh (osv.). Berchelt PestOrs. B 2 a (1589). Hellström NorrlJordbr. 530 (1917).
d) (i fackspr.) om uppfödning av spädbarn: som icke sker l. skett gm amning; jfr 3. Jundell Barn. 2: 229 (1927).
2) allmännare: icke naturligt l. normalt beskaffad, som icke har sin naturliga l. av naturen givna beskaffenhet; särsk. om organ l. (del av) kroppen o. d. hos människor l. djur l. om del av växt o. d.; förr äv. dels: missbildad, vanskaplig, monstruös, dels: som är en missbildning; numera i sht dels i sådana uttr. som onaturlig storlek, på ett onaturligt sätt o. d., dels ss. adv.; jfr 9, 11. Kinden var onaturligt uppsvälld. Jägarens uppmärksamhet väcktes av att en gren rördes på ett onaturligt sätt; jfr 12. Schroderus Dict. 192 (c. 1635). KOF II. 2: 36 (c. 1655). (Att frossan kommer) af .. Magemunnens .. onaturliga beskaffenhet. Lindestolpe Fross. 11 (1717). Hafvande hustrur .. böra .. undfly alla .. onaturliga tilfällens åskådande, såsom Krymplingar (o. d.). PH 6: 3862 (1755). En onaturlig säck i underlifvet. VeckoskrLäk. 5: 38 (1784). Jag baxnade för ögonens onaturliga storlek. Hallström Händ. 154 (1927). — särsk. (†) i uttr. onaturligt foster, missbildat foster; missfoster. Florinus Voc. 156 (1695). Cellarius 119 (1729).
3) i vissa uttr. som beteckna fysiologiska förlopp o. d. vilka avvika från det normala; jfr 1.
a) (mera tillf.) onaturlig död, särsk.: våldsam död, bråddöd; motsatt: död gm sjukdom l. ålderdomssvaghet. Murberg FörslSAOB (1791). Nordström Samh. 2: 321 (1840).
b) (†) i uttr. onaturlig förlossning l. födelse o. d., om förlossning osv. med fot- l. sätesbjudning o. d., onormal förlossning osv. Hoorn Jordg. 1: 128 (1697; om förlossning med fotbjudning). Murberg FörslSAOB (1791).
4) i fråga om olika slag av sexuell perversitet: mot naturen; särsk. i sådana uttr. som onaturlig last l. synd, om homosexualitet l. tidelag o. d.; jfr 1. Onaturlig okyskheet. Lagförsl. 485 (c. 1606). Til sitt .. Läger j skogen: ther .. (björnen med kvinnan) en .. onaturligh begärelsze begåå wille. Tempeus Messenius 165 (1612). Deras kvinnor utbytte det naturliga umgänget mot ett onaturligt. Rom. 1: 26 (Bib. 1917). Onaturliga laster. Böök 4Sekl. 170 (1925, 1928).
5) som saknar (resp. som vittnar om avsaknad av) vanliga mänskliga känslor av tacksamhet l. hänsyn l. tillgivenhet o. d.; i sht förr äv. närmande sig l. övergående i bet.: omänsklig, djurisk, bestialisk, grym; numera i sht i sådana uttr. som en onaturlig son l. far l. mor osv., för att beteckna att ngn behandlar sin mor l. far resp. sina barn på ett hårt l. grymt sätt; ofta i fråga om misshandel o. d.; jfr NATURLIG 3. Jösse Ericssons onaturliga grymhet. Schönberg Bref 1: 169 (1772). Otacksamme, onaturlige son! Björn Calas 21 (1794). Du, som .. / .. såg onaturligt måttas / Emot ditt eget bröst en modermordisk glaf. Wallin Vitt. 2: 322 (1813). Östergren (1933).
6) [utvecklat ur 1] närmande sig l. övergående i bet.: som strider mot vad man kan vänta sig (med hänsyn till det omtalades natur l. till omständigheterna o. d.), ”som icke hör till”; konstig; i sht förr äv.: olämplig, inadekvat, orimlig, förnuftsvidrig, otänkbar; ofta motsatt: självfallen, alldaglig; jfr NATURLIG 10. Det är en onaturlig tanke att pressen skulle avstå från att ta emot annonser. En sådan onaturligh Titel (dvs. Guds ståthållare, använd om en påve som var barn och red på en käpp). Brask Pufendorf Hist. 432 (1680). At en blott förvitelse skulle föra med sig en .. påfölgd af en så blodig rättegång, är nog onaturligt. Lagerbring 1Hist. 1: 394 (1769). Onaturlig (dvs.) .. Orimlig, oförnuftig. Dalin (1853). Cederschiöld Riehl 1: 18 (1876).
7) (vard.) i förbleknad bet., ss. förstärkningsord: ”kolossal”, ”förskräcklig”, omåttlig o. d.; särsk. ss. adv.: oerhört o. d. Tersmeden Mem. 1: 201 (c. 1780). Det är ju onaturligt vackert! Ristell Vis. 2 (1787). I visst tar .. (”spåkonsten”) felt onaturligt. Almqvist Amor. 181 (1822, 1839). De onaturligt uppdrivna butikshyrorna. ÖgCorr. 1931, nr 259, s. 6 (jfr 6). jfr (i folkligt språk, om person, mer l. mindre liktydigt med: märklig, fantastiskt duktig): Min farsa .. var rent onatúrlig, när de kom te å spå i väderleken. Hellström Storm 181 (1935).
8) konstlad, tillgjord, affekterad, som gör intryck av onatur l. förkonstling; jfr NATURLIG 9. Weste (1807). En .. onaturlig novell. De Geer Minn. 1: 63 (1892; jfr 12). Onaturligt och uppstyltadt skolmästeri. Bergqvist Fråg. 51 (1898). Onaturliga ordställningar. Hedén 4: 259 (1923). Hedberg Dan 82 (1948).
9) (†) om naturföreteelse: som (helt) avviker från det vanliga l. normala, av abnorm styrka l. intensitet; möjl. äv.: märklig, sällsam; jfr 2, 10. Torka och onaturligh wederleek. Baazius Upp. 146 a (1629). En sådan onaturligh Storm .. at wij med stor Lijffzfahra kommo til Herberges. Rålamb Resa 88 (1658, 1679). Det onaturlige regnet som .. medh en så stor häfftigheet föll, att (osv.). HSH 31: 240 (1666). Mörkret war (vid Jesu död) så stort och onaturligit, at stiernorne syntes länge om middags tid. Spegel Pass. 431 (c. 1680; jfr 10).
10) (numera bl. tillf.) som står i strid med l. icke lyder under naturlagarna, övernaturlig; jfr NATURLIG 11. Helsingius (1587). Så witnadhe doch .. (trollkvinnans) åthgärningar medh sielfwe onaturlige wärkandet, at dhe wore uthaf Sathan. BtFinlH 2: 316 (1668). Östergren (1933). jfr: Underverken äro företeelser, som — i förhållande till oss — äro öfver-naturliga; men derföre icke o-naturliga. Atterbom PhilH 231 (1835).
11) (†) konstgjord, artificiell; äv.: som icke förekommer i naturen, som är en produkt av fantasien, fantasi-. Han (fick) se vapn, prydde innan och utan med onaturliga djur. SvMerc. 1765, s. 80. (Sv.) Onaturlig blomma: (lat.) flos factitius. Lindfors (1824).
12) i fråga om återgivande av (ngt i) naturen l. värkligheten o. d.: som icke är lik naturen l. sin förebild; som icke gör intryck av att vara äkta (jfr 8); icke illusorisk; jfr NATURLIG 16. Konstnärens återgivande av den lappländska vegetationen är ganska onaturligt. Hans flugor värkade alltför onaturliga för att fisken skulle vilja nappa.
1) till 1. Hvilken onaturlighet .. att fara på visiter klockan ½ 10 på aftonen. Böttiger 6: 219 (1836; jfr 4). särsk. (numera mindre br.) till 1 c. Hasselquist Resa 414 (1752). Äta hvarjehanda onaturligheter, till och med människjokroppar. Hallenberg Hist. 2: 550 (1790).
3) till 5; numera i sht (tillf.) i fråga om förhållandet mellan föräldrar o. barn. UrFinlH 763 (1793). Onaturlighet emellan barn och fader. Hagberg Shaksp. 11: 23 (1851).
4) till 6; särsk. (i sht förr) närmande sig bet.: orimlighet (se d. o. 3). Feodal-systemets onaturligheter. Rosenstein PVetA 1789, s. 213.
5) (numera bl. tillf.) till 10. Björner Vols. 16 (1737). Spökelse å onaturligheter. Rönnberg Brovakt. 7 (1904).
6) till 12. Frey 1850, s. 470. Att fisken genom någon onaturlighet i flugans utseende ångrar sig i sista sekunden. Hammarström Sportfiske 100 (1925).
Spalt O 951 band 19, 1950