| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ONDO ωn3dω2, förr äv. ONDA l. ONDE, sbst. oböjl.
A. i konstruktioner där ordet styres av prep.; särsk. i vissa fasta prepositionsuttryck.
1) av (utav) l. i l. på ondo.
a) vara av ondo, eg.: ha sitt ursprung i l. komma av det som är (i moralisk l. fysisk mening) ont (jfr AV I 7 a γ); vara i etiskt l. religiöst avs. förkastlig, vara ond (jfr OND 21); äv. allmännare: vara ofördelaktig l. skadlig o. d. (jfr OND 8, 9, 12). Idher oordh skola wara Ia ia, Ney ney, huad som ther offuer är, thet är aff ondo. Mat. 5: 37 (NT 1526). Att varje inskränkning i redarens rätt .. vore av ondo. VFl. 1938, s. 33. jfr: Politiska gärningar, af ondo och af godo. Söderhjelm ItRenäss. 20 (1907).
b) (enst.) vara full av ondo, vara full av sådant som är obehagligt, smärtsamt, skadligt o. ont; jfr OND 8, 9, 20 (21). (Boccaccio) predikar ..; att världen icke är full af ondo, utan af solsken och kärlek. Söderhjelm ItRenäss. 51 (1907; jfr 5).
c) (enst., †) berömma sig av ondo, berömma sig av ngt moraliskt förkastligt l. ont; jfr OND 21. Må de ej berömma sig af ondo. Hagberg Shaksp. 5: 333 (1848; jfr 5).
d) (†) (ha jämnt) i ondo, (ha lika del) i det som är av dålig kvalitet l. beskaffenhet; jfr OND 2. (Alla) äga .. hafva jämt i godo, också i ondo, både i åker och äng. Abrahamsson 428 (1726).
e) (mera tillf. i vitter stil) vändas l. vända sig i ondo, bli till ngt ofördelaktigt l. oangenämt l. skadligt o. d., bli till skada; jfr OND 8, 9, 12. Atterbom Deledda EPort. 139 (1903). Jag kan endast önska att hvad som säges i bästa mening ej må vändas i ondo. VL 1906, nr 12, s. 2.
f) (numera knappast br.) göra ngt på (äv. av) ondo, göra ngt i ond avsikt o. d.; jfr OND 17, 21. Han skal .. alldrigh röra sin handh widh .. (hustrun) på ondo. VDAkt. 1652, VisitProt. s. 23. Lucidor (SVS) 215 (1672). Olof (hade) sagt, tager du uti mig, hvarpå Sven svarat nej, intet på ondo. NoraskogArk. 4: 304 (1760). Ullman FlickÄra 75 (1909).
2) (i bibliskt l. av bibeln påvärkat spr.) frälsa (ngn) (i)från ondo, förr äv. från onda, frälsa ngn från det onda (o. från den onde); jfr OND 12, 18, 21. Frels oss från onda. Mat. 6: 13 (NT 1526; Bib. 1541: jfrå ondo). jfr (†, med prep. av; jfr 1): Ängelen som migh frelst haffuer aff allo ondo. 1Mos. 48: 16 (Bib. 1541). jfr äv. Swebilius Cat. 2: 73 (1689).
3) med ondo.
a) (†; se dock slutet) med sådant som är oangenämt l. plågsamt l. skadligt l. ont o. d.; jfr OND 8, 9, 12, 17, 21. Hwj haffue j lönt gott medh ondo? 1Mos. 44: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: med ont). Lind (1749). särsk.: med (resp. av l. gm) hot l. hårda ord l. våld o. d.; med ovänskapliga (l. hänsynslösa l. otillåtna) åtgärder, under l. gm tvång; vanl. motsatt: med lämpor; numera bl. ngn gg i vitter stil i förb. med godo eller (förr äv. och) ondo, särsk.: med lock eller (resp. och) pock (jfr GOD 22 b); förr äv.: med eller (resp. och) utan rätt l. tillåtelse. The skulle antinghen med godho eller ondo komma Dalekarlenar .. til at gå heem igen. OPetri Kr. 248 (c. 1540). (Fursten) kom däm .. mere mädh onde än gode, att samtyckie. RA I. 4: 627 (1598). Hwar then fremmande icke godwilligen wil draga med, tå skal Ländzmannen taga fatt på honom, och med onde föran til Fougden. Stiernman Com. 1: 507 (1606). (Så att lärlingen) begaf .. sig .. med goda eller onda til någon stad. Polhem Invent. 45 (1729). (Sv.) Med ondo eller godo, (eng.) By foul or fair means. Serenius (1741). Med ondo gjordes .. (hustrun) bara istadigare. Benedictsson Peng. 311 (1885). VLitt. 1: 135 (1902). Med ondo eller godo. Östergren (1934).
b) (†) i ond avsikt; jfr OND 17, 21. Gunnerus bekiende sigh gifwit Simoni ett munslagh, men sadhe sigh det icke giort medh onda. ConsAcAboP 3: 498 (1671). Dalin (1853).
c) (†) med vrede l. motvilja l. upphetsning o. d., upprört, upphetsat; jfr OND 22. Petis. .. (Med ondo.) Jag tör en stämning strax till detta trollet skicka. CIHallman 403 (1779). Dalin (1853). särsk. i uttr. erinra sig ngn med ondo, med vrede, motvilja o. hämndkänslor erinra sig vad ngn gjort (mot en själv) l. dyl. Carlstedt Her. 1: 417 (1832).
4) till (i c äv. för) ondo.
a) (†) till det som är ont; jfr OND 21. GlTer. 4 (c. 1550). Hwem är som frestar Menniskian til Ondo? Swebilius Cat. 2: 71 (1689). Hagberg Shaksp. 5: 318 (1848).
b) (numera bl. arkaiserande i skriftspr., mera tillf.) vara, bli, äv. värka till ondo (för ngn, förr äv. bl. ngn), vara osv. ofördelaktig l. skadlig l. oangenäm l. till nackdel o. d. (för ngn) jfr OND 8, 9, 12; förr äv. göra ngt ngn till ondo, göra ngt som är ofördelaktigt l. skadligt l. oangenämt o. d. för ngn, göra ngt till ngns skada l. ofärd o. d., göra ngt på ett sätt som skadar ngn l. i avsikt att skada ngn (jfr OND 17). G1R 19: 332 (1548). Ther aff the Swenske wel förstodhe, / Hwem förbundet war til onde eller gode. Svart Gensw. F 4 b (1558). The finske wille Hertig Carl gästa / Till onde och icke till thet bästa. PolitVis. 199 (c. 1598). Han må .. / .. taga denna (flicka till hustru). .. Sig till ondo. Andersson Terentius 17 (1896). Hildebrand Statsförf. 174 (1896: blifva). En febril hast, som verkade till ondo. Simonsson Stagnelius 10 (1909).
c) (†) (upp)taga (äv. lägga l. förmärka) ngt till ondo, ngn gg äv. upptaga ngt för ondo, uppta ngt illa, bli förargad l. uppretad över (l. fyllas av hat- o. hämndkänslor för) ngt; äv.: betrakta ngt med ogillande; äv. (upp)taga ngn (ngt) till ondo, bli förargad på (l. hatisk mot) ngn (för ngt); i uttr. (upp)taga ngn ngt till ondo äv.: lägga ngn ngt till last; jfr OND 17, 21, 22. OPetri 2Post. 187 a (1530). UppsDP 10/12 1595 (: lade). Willien I mig icke till ondo tage, / Meddela will jag Eder mitt rådslage. Carl IX Rimchr. 22 (c. 1600). Badh honom at han icke skulle til ondo vptagha thet munslagh han honom giffuit hadhe. Petreius Beskr. 2: 128 (1614). BtÅboH I. 4: 9 (1626: för). Beder E(ders) N(åde) vill mig detta icke till onda optaga. OxBr. 11: 458 (1631). RARP 8: 189 (1660: förmärckie). Schück VittA 3: 362 (i handl. fr. 1678).
d) (numera bl. ngn gg arkaiserande) räkna (förr äv. hålla) ngn ngt till ondo, lägga ngn ngt till last; jfr OND 21. Therföre reknade ock the Phariseer wårom Herra Christo thet ganska mykit til ondo, at (osv.). LPetri 3Post. 114 b (1555). Ther aff skal man them icke förtänckia, eller holla them thet til ondo. OGeorgii Rosenhane 5 (1615). Quennerstedt StrSkr. 2: 17 (1919).
e) (numera knappast br.) (ut)tyda (ngn) ngt till ondo, tyda ngt på ett (för ngn) ofördelaktigt sätt; förr äv. dels förvända ngt till ondo, misstolka ngt ss. gjort av dåliga bevekelsegrunder o. d., dels förvita ngn ngt till ondo, förebrå ngn för ngt vanhedrande l. klandervärt o. d.; jfr OND 21. Svart Ähr. 74 (1560). Alt Konungens arbete .. bleff .. förwendt till ondo. Dens. G1 124 (1561). Denna min hastighet wille min käre farkär icke till onde wthtÿda. Ekeblad Bref 1: 292 (1653; rättat efter hskr.). BraheBrevväxl. II. 1: 132 (1659). 2SAH 55: 377 (1878).
f) (†) ihågkommen till ondo, ihågkommen ss. en som gjort ngt orätt l. vanhedrande o. d.; jfr OND 21. Han bleff nämpnder som Pilatus i Credo .. (dvs.) Illa efftertaalt. Til onda ihugkommen. Grubb 304 (1665).
B.
5) [jfr 1 b, c] (knappast br.) i uttr. ett ondo, förr äv. ett onda, ett ont (se OND 12); jfr OND anm. 2:o sp. 954. Sylvius Mornay 318 (1674). (Att jag) anser nykterheten i stort sett vara ett ondo. Ytterlund Upsalaber. 122 (1913).
Spalt O 974 band 19, 1950