Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ONKEL oŋ4kel, m.; best. -n; pl. -klar 32, äv. 40 (Rademine Knigge 2: 32 (1804) osv.) ((†) -kler Löwegren Knigge 2: 28 (1799), Hagberg Shaksp. 5: 22 (1848)).
Ordformer
(-cle 1791—1810 (: oncler). -kel 1810 osv. -kul 1704)
Etymologi
[liksom t. onkel av fr. oncle, av lat. avunculus, morbror, till avus, farfar, morfar, o. med samma diminutivsuffix som i HOMUNCULUS o. RANUNKEL]
(i sht om ä. förh.; se dock b) farbror, morbror; (ngns) fasters l. mosters man. Min sal(ig) Far var Oncles köttsliga Bror. Altén Fästm. 8 (1796). Bergman Patr. 34 (1928). jfr: Om min Engell kommer öfver eens medh Nora och onkul. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 46 (1704; sannol. om adressatens svåger). — jfr GRAND-, ROMAN-ONKEL. — särsk.
a) (numera knappast br.) i utvidgad l. oeg. anv., använt (av barn) om (l. till) äldre manlig person som är vän till (ngn av) vederbörandes föräldrar; äv. om (l. till) annan äldre manlig person (ss. tecken på vördnad l. respekt); jfr FARBROR 2 a, b. Onkel Toms stuga eller Negerlifvet i amerikanska slafstaterna. Callerholm Stowe (1852; boktitel). Strindberg Kamm. 1: 56 (1907).
b) [efter eng.-amerik. Uncle Sam, uppkommet gm omtydning av förkortningen Un. S. Am. (United States of America), varmed statlig materiel i USA förr brukade märkas] i uttr. Onkel Sam, om Nordamerikas Förenta Stater (symboliserade i gestalten av en magerlagd äldre herre). GHT 1898, nr 103 A, s. 3. Granlund Carlé OdågJourn. 19 (1915).
Ssg (tillf.): ONKEL-TITEL. om ordet onkel använt ss. tilltalsord. Lewenhaupt MinnV 169 (1936).

 

Spalt O 983 band 19, 1950

Webbansvarig