| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ONYTTIG ω3~nyt2ig, adj. -are. adv. -T.
1) som man icke har ngn (lekamlig l. andlig) nytta av, som icke är till ngn nytta (o. som därför är värdelös); äv.: som icke ger ngn avkastning. Ef. 5: 11 (NT 1526). Iagh haffuer sönderslaghit Moab, lijka som itt onyttigt faat. Jer. 48: 38 (Bib. 1541; Bib. 1917: värdelöst kärl). (Fåret) är så skapat, at ingen deel ther på är onyttigh. LPetri 2Post. 113 b (1555). En steril och onyttig mark. Hülphers Dal. 428 (1762). Onyttig paradexercis. Strindberg NRik. 14 (1882). Den rättrogne Mercuriisonens förakt för det ”onyttiga”. Bergman JoH 131 (1926). — särsk.
a) (†) som icke (längre) kan användas för sitt ändamål, som gm begagnande l. åvärkan blivit obrukbar l. oduglig, oanvändbar, förstörd, fördärvad (av väder o. vind l. av tidens tand o. d.); särsk. i uttr. göra onyttig, fördärva, förstöra, göra obrukbar l. oanvändbar. Ingen skal må sättia Eld på någon Kyrckia, Hospital, Scholer, Qwarn, eller göra dem onyttige. Krijgsart. 1621, § 100. Tyckes mig som monga (av svärden) ähra brutna, så att de ähra onyttige. Reenhielm OTryggw. 244 (1691). Barchæus LandthHall. 12 (1773). särsk. i uttr. onyttig för hjälp, som det icke lönar sig att söka reparera l. som man icke kan laga l. sätta i stånd. Då röta och bofällighet .. gjordt .. (huset) onyttigt för all hjelp. Posten 1769, s. 479.
b) (†) som saknar (l. har mist sin) kraft l. värkan, försatt ur kraft; värkningslös; som icke kan leda till ngt; om skäl: icke bärande; om önskan l. begär: fåfäng. Skogekär Bärgbo Wen. 16 (c. 1635; om begär). PH 7: 4868 (1759). Leander hade, med de .. starkaste bevis gjort Fruens skiäl alldeles onyttiga. Bergeström IndBref 106 (1770). (Prinsens) död .. gjorde denna af alla magterna godkända öfverenskommelse onyttig. Ekelund NAllmH II. 1: 20 (1838).
c) (†) övergående i bet.: obetydlig l. bagatellartad l. oviktig; jfr 2. Mine onyttige skrifwelsser. BraheBrevväxl. II. 1: 83 (1657).
d) (†) i uttr. göra ngn en inkomst onyttig, åstadkomma att en inkomst (i realiteten) undandras ngn l. att ngn icke kommer i åtnjutande av en påräknad inkomst; äv. i uttr. göra ngn tiden onyttig, åstadkomma att ngn icke kan utnyttja tiden. De ville allenest vinna denne sommaren och sedhen göra oss tidhen onyttigh. OxBr. 5: 340 (1625). Förty att månge Oordninger inrijta, som Chronan samma Inkompst onyttig göra. RARP 1: 36 (1627; möjl. ssg).
e) (numera bl. tillf.) ss. adv.: till ingen nytta, gagnlöst. Palmchron SundhSp. C 4 a (1642). (En dumdristig officer) vågar ofta sit lif onyttigt. Posten 1769, s. 442. Järta 1: 125 (1816).
Anm. till 1. Det i nedan anförda språkpr. förekommande ordet onyttgoge torde vara att uppfatta ss. felaktig skrivning för onyttoge (pl. av ONYTTIG i bet. 1 l. möjl. bet. 4). Möjl. föreligger dock en ssg av ONYTT, adj. (l. ONYTTA, adj.; se ONYTTA, sbst. anm.), o. p. pf. av GÅNGA. Thesse effterscriffne onyttgoge marknade worde afflyste. PrivSvStäd. 2: 17 (1524; G1R 1: 239: orytte gongne; RA I. 1: 21: onytte gonge).
2) [specialanv. av 1] i fråga om ord l. tal l. yttrande o. d.: gagnlös, värdelös; stundom äv.: som icke har ngn värkan; i sht förr särsk. för att beteckna att vad ngn säger o. d. präglas av brist på allvar o. eftertanke l. vittnar om andlig tomhet l. benägenhet att låta tungan löpa; om ord äv.: tom; om tal äv.: fåfänglig, pladdrig; jfr 7 c. Onyttugh squaller. 1Tim. 1: 6 (NT 1526; Bib. 1917: fåfängligt tal). Vntfly .. onyttugh oord. Därs. 6: 20 (Bib. 1917: tomma ord). En ström af böner ..: så mycket mer o-nyttiga, som jag icke förstod en andedrägt deraf. Palmblad Nov. 2: 23 (1819, 1841). Onyttigt snack. Samzelius SkogJägarl. 166 (1894). jfr (om svordomar l. dyl.; †): Frågades om Hr Sellegrehn vthi omgänge brukar onyttige och slemme ord eller eder? VDAkt. 1736, nr 280 (jfr 7 c).
3) om person: som icke gör ngn nytta; som icke uträttar ngt nyttigt arbete; äv.: som slår dank, dagdrivande; i sht förr äv.: som icke kan göra nytta (i ett visst fall), arbetsoduglig, oduglig (för sin syssla l. på sin post); äv. om liv: som präglas av att vederbörande icke uträttar ngt nyttigt arbete. Then onyttugha tienaren kaster vthi, thet ytersta mörkret. Mat. 25: 30 (NT 1526). (Att) i alle vare stedher allt onyttoch folk all år noghra resor utmunstrede blifve schole. RA I. 1: 494 (1546). Onyttigt Folck, i synnerhet Qvinfolck, Poickar etc., som antingen icke kunna eller vilja .. arbeta (för att släcka branden). PH 1: 771 (1728). Jag .. för ett högst onyttigt lif. Fröding Brev 49 (1886). En .. onyttig varelse, som vill förtjäna pengar utan att nedlåta sig till att arbeta. Calissendorff Locke Gyckl. 93 (1922). — särsk.
a) (†) i uttr. vara ngn onyttig, icke vara till nytta för ngn. Filem. 11 (NT 1526; ännu i öv. 1883).
b) (†) i uttr. onyttig till (en syssla), inkompetent till l. oduglig för (en syssla). OxBr. 12: 82 (1640).
c) (†) om trupp, för att beteckna att den är otjänstbar l. stridsoduglig. Hela rytteriet blef onyttigt. Fryxell Ber. 2: 257 (1826).
e) (†) om (av)gud: som är maktlös l. svag (o. som det därför är meningslöst att dyrka). At .. (edra fäder) föllo in til the onyttogha affgudhar. Jer. 2: 5 (Bib. 1541; Luther: unnützen; Bib. 1917: fåfängliga).
4) (numera bl. övergående i 1 l. 3) som icke är av behovet l. situationen påkallad, som icke behövs, onödig, överflödig; om utgift o. d. äv. närmande sig bet.: lyxbetonad; om person äv.: som icke har ngn arbetsuppgift (värd att syssla med); stundom svårt l. omöjligt att skilja från 1 resp. 3. The .. göra sigh mykin onyttigh oroo. Psalt. 39: 7 (Bib. 1541). The onyttige altaren i kyrkiorna skola nederrifvas och utkastas. RA I. 3: 57 (1593). (Man föreslog) At alle onyttige tiänster motte afskaffas. RARP 9: 103 (1664). Extraordinarie och .. onyttige .. Assessorer. HC11H 8: 53 (1678). PH 15: 437 (1793).
5) (†) som man icke utnyttjar l. använder; outnyttjad; om mark l. område äv.: icke odlad, icke exploaterad. HSH 6: 143 (1658). MoB 5: 28 (1783; om jord). Nu .. är jag gammal; svärdet ligger onyttigt i min sal. Ossian 3: 81 (1800). De i Jemtland varande .., hittills onyttiga skogarne. Englund Ged. 22 (1853).
6) (†) om sak l. förhållande: ofördelaktig, olämplig, skadlig, icke önskvärd, ogynnsam, som är till (ngns) nackdel; jfr 7 c. Att dhe stilleståndet emellan Swerige och Pålen i gemeen icke onyttigt holle. RA II. 2: 6 (1616; möjl. till 1). (Reparationerna hade hindrats) af för mycket snö fall och sträng Onyttig vinter. VDAkt. 1789, nr 430. — särsk.
b) närmande sig bet.: otillåtlig, förkastlig (jfr 8). Consistorium skrifuer försambl(ingen) till, att dhe affstå mz sitt onöttiga buller. ConsEcclAboP 294 (1659; jfr 7 c). Ockrares vinst (är) onyttig. Kolmodin QvSp. 2: 2Reg. A 4 b (1750). Hvadan kommer .. denna onyttiga möda at upspana och utsprida Store Mäns fel? Kellgren (SVS) 5: 267 (1793; bet. oviss).
7) [jfr motsv. anv. av mlt. unnutte o. t. unnütz] (†) smädlig, ovettig samt i vissa därmed sammanhängande bet.
a) om person: otidig, som smädar l. baktalar l. utsprider falska rykten o. dyl. l. träter l. beter sig olämpligt (jfr 6, 8) l. ställer till bråk o. d.; särsk. i uttr. vara onyttig över ngn l. ngt (l. med ngn), vara ovettig mot ngn resp. för ngt, på ett ohyfsat l. smädligt sätt yttra missnöje med ngn l. ngt l. förakt för ngn l. ngt. G1R 2: 18 (1525). J .. rope och äre vnyttige vtöffuer en och annen. Därs. 12: 263 (1539). En partt aff eder .. äre fast ther vtoffuer vnyttige, att (osv.). Därs. 264. Pelle persson haffwer waridt fast vnyttig med Sten Erickssons fougte. RR 26/2 1543. En stursk, onyttig och bullersam person. BraheBrevväxl. II. 1: 136 (1659; jfr 8). HärnösDP 1695, s. 370. särsk. i uttr. göra l. ställa sig onyttig (emot ngn l. över ngt), vara otidig l. ovettig (mot ngn l. för ngt), ohyfsat yttra missnöje l. förakt (med resp. för ngn l. ngt); (börja) träta l. bråka (med ngn l. för ngt); i uttr. göra sig onyttig äv.: bete sig illa (jfr 8), handla otillständigt, vara oregerlig; äv. i uttr. göra sig ngn onyttig, vålla ngn skada l. avbräck, ansätta ngn. SkrGbgJub. 6: 291 (1593). (Åhörarna ha icke) giordt sigh onyttiga .. öfwer (förmaningarna). Rudbeckius KonReg. 494 (1620). Men när han hade welit slagitt honom, sade hussuerdten .., Leutnant om i giöre eder onöttig i min huss, måge i see eder om itt annat herberge. VRP 1624, s. 95. (Han) hafuer .. stält sig onöttig, i dätt han hafuer .. mz wredt modh, hotat (kyrkoherden). ConsEcclAboP 244 (1658). (Bönderna) giorde sigh the Pariser i synnerheet swåra onyttige. Brask Pufendorf Hist. 196 (1680). Han (gjorde) sig onyttig deröfver, at man hade vräkt hans Herre så långt neder i Staden. Celsius G1 2: 134 (1753). Lindfors (1824).
b) i uttr. onyttig mun (jfr 3 d), mun som smädar l. baktalar l. är ovettig o. d. Hans .. onyttige munn szom sodanth onyttigh skualler pleger astadhkomma. UpplDomb. 7: 65 (1553). Lind (1749). särsk.
α) i sådana uttr. som bruka sin onyttiga mun l. (en) onyttig mun (på l. över ngn l. över ngt), låta ngn onyttig mun löpa (på ngn), vara ovettig l. skälla (på ngn l. för ngt), okväda l. smäda (ngn l. för ngt) resp. baktala (ngn) l. sprida förklenande rykten l. yttra sig nedsättande l. otillbörligt (om ngn). G1R 8: 41 (1532). Så bruker .. Matz Törbiörnssons hustru, sin onyttige mun .. uttöfver oss. Därs. 21: 375 (1550). Then som .. någon onyttig Mun, opå Hans Kongl. May:t .. löpa låter .., skall theröfwer straffas. Schmedeman Just. 36 (1560). Att Joen Pädhersson .. haffuer .. brukat onyttigh mun, och kallat .. (kärandens) hustro tiuff. ÅngermDomb. 3/8 1642, fol. 205. Bängdt larsson haffuer .. bruket Een .. Onyttigh mun öffuer dedh Anders pederson .. war satt i ståcken. Därs. 1648, s. 30. PH 1: 212 (1720).
c) om yttrande l. ord l. tal l. rykte o. d.: smädlig, förolämpande, förklenande (för ngn), som innebär resp. är en yttring av bakdantande l. försåtligt o. sanningslöst ryktessmideri; äv.: lögnaktig, grundlös; äv. närmande sig bet.: hädisk. G1R 1: 231 (1524). Före hans nåde någen lygn eller onyttig snack vpå. DiplDal. 2: 256 (1543). Sposk och onyttig swar. G1R 17: 303 (1545). Bruka .. onyttiga ord emoot Gudh. LPetri Job 34: 37 (1563). (De från Norge hemkomna knektarna som) monge onyttighe ordh eblandh then meninghe man vtspriddt hadhe. HH XIII. 1: 150 (1564). I midler tid begynte the att giffua huar annan onyttig ord. VRP 1606, s. 119. Verelius Gothr. 108 (1664). jfr: Capellan är ett lett och onyttigt namn (dvs. titel). VDAkt. 1731, nr 392.
8) (†) om människa: dålig l. omoralisk o. d.; särsk. i sådana uttr. som onyttigt folk, om sammanfattningen av ett antal asociala individer; äv.: patrask (jfr 7 a). Then onyttige scal aff sina wäghar mett warda, men en godh man scal wara offuer honom. SalOrdspr. 14: 14 (öv. 1536). Her är doch ånyttigt ffolk, fretere oc supere, nogh, så dhet her ær icke snart rum j husen. BtFinlH 3: 132 (1541). Röfware och allehanda o-nyttigdt Pack. Dryselius Måne 468 (1694).
B: (1, 4) ONYTTIGT-VIS, adv. (numera mindre br.) till ingen nytta, gagnlöst, ändamålslöst, fåfängt; i onödan; i sht i fråga om onyttig l. slösaktig användning av pängar l. förråd l. tid o. d. (Gud) vil icke, at man skal onyttigt viss förslösa Guds gåfver. Borg Luther 2: 300 (1753). (Att) I onyttigt vis gjordt Er möda och besvär. Posten 1769, s. 958. Holmberg Bohusl. 1: 122 (1842). Östergren (1934).
1) till 1, 3: egenskapen l. förhållandet att vara onyttig l. gagnlös l. värdelös (för ett visst ändamål). Schroderus Dict. 148 (c. 1635). (Systemets) onyttighet. LBÄ 27—28: 134 (1799). Thyrén StrafflRef. 1: 45 (1910). särsk. konkretare, om ngt onyttigt l. värdelöst; särsk.: föremål som icke är till ngn praktisk nytta l. som saknar värkligt värde; skräp; strunt. RA I. 1: 363 (1544). Visitationer och andra onyttigheter. Tegnér (WB) 8: 493 (1837). En sådan onyttighet som Peterskyrkan. Strindberg Utop. VII (1885). Törnqvist Stjärnlj. 37 (1915).
ONYTTING, m.||(ig.); best. -en; pl. -ar. (mindre br.) till 3: mansperson (i sht pojke) som icke gör ngn nytta l. som gör ohägn, lätting, odåga. Molin ÅdalP 116 (c. 1895). En aristokrati av lättingar och onyttingar. Nordenstreng Gripenbg 275 (1921).
Spalt O 990 band 19, 1950