Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OORDER. (†)
1) villervalla, oordning. RARP 1: 94 (1629). OxBr. 11: 271 (1640).
2) = oordning 4. RP 7: 499 (1639). Därs. 511. —
OORDINERAD, p. adj. (numera bl. tillf.) icke prästvigd l. ordinerad. VDAkt. 1760, nr 303. Thomander 2: 387 (1853). —
OORDNA, v. (mera tillf.) bringa (ngt) i oordning, derangera; äv. med saksubj. När städerskan har varit på skrifbordet och oordnat papperen. Strindberg TrOtr. 2: 54 (1890). Att det vilda slagsmålet nere vid hamnen oordnat hans dräkt. Cederschiöld Livstidsf. 12 (1918). särsk. i pass. med intr. bet.: råka l. komma i oordning. Det sätt, hvarpå man genom att lägga varptrådar i kors mellan ett par käppar .. hindrar dem från att oordnas. 2NF 17: 234 (1912).

 

Spalt O 1014 band 19, 1950

Webbansvarig