Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPPHÄMTA op3~häm2ta, äv. UPPHÄMTA up3~, r. l. f.; best. -an; pl. (mera tillf., om vävnader) -or (Hedenstierna FruW 95 (1890)).
Ordformer
(opp- 1880 osv. oppe- 1885. upp- 1890 osv.)
Etymologi
[substantivering av UPPHÄMTA (opphämta), v., o. åsyftande förhållandet att mönstersolvens käppar upplyftas (”upphämtas”) med en tunn sticka]
(bygdemålsfärgat o. i fackspr., i sht vävn.) konstvävnad av allmogetyp vars mönster åstadkommits gm upplyftning i viss ordning av de käppar på vilka mönstersolven är fäst; äv. abstr., om vävnadssättet l. tekniken; jfr KÄPPA-KLÄDE, SKÄL-BLAD. QvinlHemsl. 58 (1880; fr. Blekinge). Täcke i opphemta. KultHFKonstslöjdutst. 1897, s. 24. Nylén Folkdr. 79 (1949).
Ssgr (i fackspr., i sht vävn.): OPPHÄMTA-DUK. SvSlöjdFT 1928, s. 28. —
-MÖNSTER. QvinlHemsl. 72 (1880). —
-SÖM, r. l. m. (om ä. förh.) ett slags prydnadssöm vars mönster påminner om opphämta. QvinlHemsl. 56 (1880). MeddSlöjdF 1897, 1: 70. —
-TEKNIK. Stadener Triangeldr. 9 (1945). —
-TÄCKE. RedNordM 1926, s. 16. —
-VÄVNAD. abstr. o. konkret. WoJ (1891). SD 1892, nr 34, s. 7.

 

Spalt O 1049 band 19, 1950

Webbansvarig