| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OPPOSITIONIST, m.; best. -en; pl. -er.
(†) anhängare av oppositionen (se OPPOSITION II 3), oppositionsman. SC 1: 391 (1820; om eng. förh.). Ömsom oppositionist, ömsom styrelsens man. VexiöBl. 1838, nr 37, s. 2. Vinterbl. 1853, s. 77.
Spalt O 1054 band 19, 1950