Publicerad 1950   Lämna synpunkter
OPTIMUM op4timum l. 302, n.; best. optimet (Ymer 1917, s. 86, NFMånKr. 1938, s. 805), i best. anv. dock vanl. utan slutartikel.
Etymologi
[jfr t. optimum; av lat. optimum, det yppersta, det fullkomliga, idealet, substantivering av n. sg. av optimus, ypperst, bäst; av omstritt urspr.; möjl. till ops (se OPULENT). — Jfr OPTIMAL, OPTIMISM]
(i sht i fackspr.)
1) värde, nivå, beskaffenhet, antal, belopp l. styrka o. d. (hos en viss angiven företeelse) som är gynnsammast (för en viss livsprocess l. utveckling l. ett visst skeende o. d.); företeelse med detta värde osv. MosskT 1892, s. 245. Upp till mellersta Norrland lever tallen .. ännu under sitt klimatiska optimum. NordT 1926, s. 374. Optimum — (dvs.) den största och samtidigt för befolkningen bästa (bebyggelse-)tätheten. Ymer 1927, s. 23.
2) (mindre br.) hos egenskap: högsta grad (av ngt), ”höjdpunkt”, maximum. Slaktköttet har uppnått sitt optimum av mörhet. Randel KällKök 22 (1928).
Ssg (till 1; i fackspr.): OPTIMI- l. OPTIMUM-TEMPERATUR. (-mi- 1917 osv. -mum- 1922 osv.) optimal temperatur. Ymer 1917, s. 86.

 

Spalt O 1062 band 19, 1950

Webbansvarig