| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OPUS ω4pus, n.; best. -et; pl. = (Sundén (1887) osv.) l. (med prägel av fackspr., numera i sht i sådana uttr. som ngns samlade opera) OPERA ω4pera, stundom äv. op4era (Biurman Brefst. 157 (1729), SvD(B) 1942, nr 323, s. 8).
1) (†) arbete, värk, företag. (Boktryckaren ville) tryckia Biblian (men saknade medel) .. sådant stoort Opus och berömligit werk aff egen bekostnad att fullföllia. RARP 3: 307 (1643).
2) om skrift l. bok; litteraturalster, arbete (se d. o. 11 c); numera i sht om vetenskapligt l. skönlitterärt värk. Schück VittA 4: 194 (i handl. fr. 1698; om utgåva av fornsagor). (Betänkandet över författningsförslaget) var ett opus af utskottets secreterare Hans Järta. HT 1918, s. 188 (1809). (Hans) solida opus är både lärorikt och eggande till fortsatta studier på området. SvTeolKv. 1939, s. 174. — särsk. med mer l. mindre nedsättande l. ringaktande bibet.: ”produkt”. Ahlman (1872). Revyn, eller vad man nu skall kalla opuset. SvD(A) 1934, nr 1, s. 13.
4) om musikalisk komposition (se d. o. 4), musikvärk; samling av (mindre) kompositioner; särsk. (vanl. förkortat op.) i förbindelse med siffra angivande värkets ordningstal i en viss kompositörs produktion. I skogen. Tondikt för orchester. .. Op. 10. Arlberg (1877; titel på partitur). (Rameau’s) första opus, ett häfte klaverkompositioner. Wegelius MusH 199 (1892). (Chopins) Ballad Ass-dur op. 47. RöstRadio 1947, nr 44, s. 20.
Spalt O 1064 band 19, 1950