Publicerad 1950   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ORAPPAD, p. adj.1 [till rappa, kalkslå, putsa] om mur o. d.: icke beslagen med murbruk, icke rappad, icke putsad. König Mec. 94 (1752). Kyrkan (är) .. orappad utvändigt. UpplFmT 2: 21 (1872). Tre våningar i orappat tegel. Hallström Händ. 31 (1927). —
ORAPPAD, p. adj.2 (o- 1524—1691. v- 1537—1544. oruppadh 1544) [till rappa, roffa till sig] (†) icke bortrövad l. fråntagen. OPetri Tb. 18 (1524). The skulle låta blifwa the tompter orappade, som komma Nydala Closter till. HSH 21: 351 (1691). —
ORASERAD, p. adj. om byggnad o. d.: icke raserad l. riven. Widekindi KrijgH 699 (1671). —
ORASK. (numera bl. tillf.) om person: icke rask, svag. Verelius 302 (1681). Heidenstam Folkung. 1: 150 (1905). —
ORASPAD, p. adj. icke raspad. Fischerström 3: 360 (1787). Färgträ, helt och oraspadt. SFS 1906, nr 38, s. 12.

 

Spalt O 1077 band 19, 1950

Webbansvarig