Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORDAL orda4l, n. (SvUppslB 30: 454 (1937) osv.), äv. r. l. m. (NF 12: 315 (1888), Östergren (1934)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. =, äv. -ier (äv. att hänföra till sg. ordalie l. ordalium, Lagerbring 1Hist. 2: 85 (1773), Engnell GTest. 57 (1945)); äv. (numera föga br.) ORDALIE orda4lie, äv. 0302, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äv. (numera föga br.) ORDALIUM orda4lium, äv. 0302, n.; best. -iet; pl. -ier.
i sht rel.- o. kult.-hist. gudsdom; i sht i pl. Lagerbring 1Hist. 2: 85 (1773). Nyberg IrRel. 71 (1937).
B: ORDALIE-BÖNA, r. l. f. [efter eng. ordealbean; den giftiga bönan användes i Västafrika vid gudsdomar] (numera föga br.) om (det förr officinella) fröet (bönan) av (den urspr. i Västafrika hemmahörande) busken Physostigma venenosum Balf., varur vissa farmaceutiska medel (fysostigminsalter) erhållas, kalabarböna; i sht i pl. Hygiea 1855, s. 812. 2NF 13: 585 (1910). jfr SvÖgonläkFFörh. 1945—47, s. 51.
Ssg: ordalieböns-extrakt. (om ä. förh., numera föga br.) farm. extrakt av kalabarbönor (”ordaliebönor”). Lindgren Läkem. (1902). —
-PROV, se A.
Spalt O 1139 band 19, 1950