| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
ORGANISK orga4nisk, adj.; adv. -T.
1) till ORGAN 2: försedd med organ varigm livsfunktioner kunna komma till stånd; levande; äv.: som har avseende på l. hör till l. är utmärkande för ett organ resp. för en levande varelse l. som består av levande varelser. Wallerius Hydrol. A 5 b (1748). Att alla örter, lika såsom djuren, äro organiska kroppar, och hafva en i ådror och canaler innesluten vätska, som circulerar, det visar oss nogsamt deras anatomj, hvarföre man ock med rätta tillskrifver dem lif. Biberg Linné Oec. 29 (1750). Inom den organiska naturen. Fock 1Fys. 2 (1853). Företeelser .. i det organiska lifvet (djur och växtlifvet). Hagman FysGeogr. 2 (1903). Motsatsen mellan den organiska formen hos en arm eller ett ben och en balustraddockas helt symmetriska form. Eugen BrevBer. 54 (1942). — jfr AN-, OORGANISK. — särsk.
a) (i fackspr.) som hänför sig till visst (l. vissa) organ o. dess (resp. deras) funktioner. Trana Psych. 2: 15 (1847). Att en fullständig parallelism skulle ega rum mellan de båda klasserna af företeelser, så att hvarje psykiskt faktum skulle hafva sin noggranna motsvarighet i ett organiskt faktum. Rein Psyk. 2: 47 (1891). — särsk. (i sht med.) om kroppsfel, sjukdom o. d.: som beror på sjukligt l. onormalt tillstånd hos ett l. flera organ. Odhelius ger föga hopp, emedan han förmodar något inre organiskt fel. Tegnér (WB) 6: 451 (1827). Ett organiskt hjärtfel tvang honom att iakttaga den största möjliga regelbundenhet i sina vanor. Lundegård Stormf. 10 (1893). Jacobæus HjärtBlodSj. 174 (1935). särsk. i uttr. organisk nervsjukdom, om sådan nervsjukdom vid vilken sjukliga förändringar i nervsystemet kunna konstateras; motsatt: funktionell. LbInternMed. 2: 1 (1916).
c) (numera knappast br.) om litterär framställning: som behandlar de organiska varelserna (det organiska livet). Genom en dylik uppställning i den organiska Natural-Historien. Berzelius FörsökMin. 4 (1814).
2) som har avseende på l. tillhör kolföreningar (enligt ä. åskådning: de ämnen o. kemiska föreningar som förekomma i djur- o. växtkroppar). Jag har redan nämnt, at åtskillige oorganiske kroppar kunna eftergöras, men med organiske visar sig ingen anledning, at dylikt någonsin kan lyckas. Bergman PVetA 1777, s. 40. De föreningar som uppkomma emellan kropparne äro antingen oorganiska eller organiska. Almroth Kem. 51 (1834). Organiska färger. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 32. De organiska näringsämnena. Walin Födoämn. 1 (1906). Starck Kemi 226 (1931). — jfr METALL-ORGANISK. — särsk. i uttr. organisk kemi, om kolföreningarnas kemi (enligt ä. åskådning: den del av kemin som behandlar de i djur- o. växtkroppar förekommande ämnena o. deras föreningar). Berzelius Kemi 1: 6 (1808). Lärbok i organiska kemien. Därs. 4: III (1827; boktitel). Den organiska kemien är .. den kemiska vetenskapen om kolhaltiga sammansatta radikaler. Bergstrand Strecker OrgKem. 2 (1857). (Professor) i allmän o. organisk kemi (vid Stockholms högskola). SvStatskal. 1939, s. 701.
3) eg. o. urspr.: som kännetecknas av det naturliga växande o. den inre enhet o. samvärkan mellan olika delar som är karakteristisk för en organism; som kännetecknas av l. utgör uttryck för l. sker med (nödvändigt) inre sammanhang. I systemet är hvarje del organisk, likså mycket viss för sin egen som för alla öfriga delars skull. Geijer I. 5: 151 (1811). Den organiska behandlingen (av kyrkohistorien) .. gifver mer än den chronistiska, nemligen inre sammanhang och ordning. Reuterdahl InlTheol. 276 (1837). Öfverallt har .. utvecklingen i rättsväsendet försiggått på ett organiskt och naturligt sätt. 3SAH 4: 192 (1889). (Annalnotiserna) igenkännas lätt, löst anknutna till den övriga texten som de äro och utan organiskt sammanhang med denna. KyrkohÅ 1940, s. 156. — särsk.
a) statsvet. om stats- l. samhällsuppfattning o. d.: som betraktar staten resp. samhället ss. en organism. En organisk statslära. 3SAH XXXIX. 2: 81 (1824). SvUppslB (1934).
b) om ngt som bildar en avgränsad enhet: vars delar samvärka med varandra på sådant sätt l. äro så likartade att ett harmoniskt helt av enhetlig karaktär uppstår. Geijer I. 5: 256 (1820). (Fru Lenngrens dikter ha en enhetlighet) så att det hela får likhet med en fulländad organisk skapelse af skönhet och lif. Runeberg 5: 415 (1832). Att Svenskarne .. äro en nation, ett genom något nativt, något ursprungligt sammanhängande organiskt helt, kan omöjligen bestridas. SKN 1841, s. 61. Det organiska hela är för .. (idealisten) något annat än summan af sina delar. Kjellén NatSaml. 62 (1902, 1906).
c) (†) om språklig företeelse: som tillhör l. överensstämmer med den ursprungliga l. genuina formen l. strukturen. De starka formernas organiska egenskap kan sättas i fråga (i verbet rycka). Rydqvist SSL 1: 299 (1850). De Romaniska tungorna, som länge sedan gjort den stora förlusten af all organisk genitif. Därs. 5: 185 (1874).
d) [jfr fr. loi organique] (numera bl. hist.) om författning, lag o. d.: som är av grundläggande natur l. kompletterar konstitutionen. Enligt Landets Grundlagar och Organiska Författningar. SPF 1826, s. 88. Genom konkordatet af d. 15 Juli 1801 och dervid fogade organiska lag af d. 8 April 1802 .. återgaf (Napoleon I) den romerskt-katolska kyrkan (delvis) hennes forna ställning i det franska samhället. Forssell Stud. 1: 421 (1875). ”Organiska artiklarna” (av år 1802). SvUppslB 15: 896 (1933) [jfr fr. articles organiques].
1) (†) till 1: som är av både organisk o. kemisk natur. Berzelius Brev 9: 22 (1807). Nerfsystemet .. presiderar för de organiskt-chemiska processerna och bestämmer producternas natur och egenskaper. VetAH 1812, s. 38.
2) kem. till 2: som har avseende på l. tillhör den organiska kemien. LD 1949, nr 54, s. 3. FörelUnivLd 1950, h.-t. s. 48.
1) till 1. Den (genus-)indelning alltefter graden af organiskhet (hos föremålen), som träffas på många skilda håll. Noreen VS 5: 305 (1908).
2) till 3. Organiskhet eller reell systematiskhet. Boström Propæd. 31 (c. 1865). Man hänföres .. af den konstfulla dramatiska byggnadens organiskhet. 3SAH 8: 267 (1893).
Spalt O 1239 band 19, 1950