Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORLEANS or1leaŋ4 l. å1r-, l. 400, sbst.2, r. (BoupptVäxjö 1847 osv.); best. -en; pl. (om olika slag av tyget) -er; l. ORLEAN or1lea4n l. å1r- l. 400, sbst.2, r.; best. -en; pl. -er; l. ORLIN orli4n, r. l. n.; best. -en l. -et; pl. -er (Wetterbergh SamhKärna 2: 112 (1857) osv.); förr äv. ORLEANA, sbst.2, r. l. f. Anm. Uttalet orli4n osv. förekommer äv. vid skrivningen orlean.
Ordformer
(olin 1861—1924. orlean c. 1880. orleana 1847. orleans 1847—1936. orlin 1857—1932)
Etymologi
[jfr t. orléans, eng. orleans, fr. orléans; eg. namnet på staden ORLÉANS i Frankrike]
(i sht förr använt) glatt halvylletyg, vävt som lärft, med varp av tvinnat bomullsgarn o. inslag av kamgarn. NVexjöBl. 1847, nr 29, s. 1. Att färga orlin .. eller andra .. tyger bruna. AHB 38: 51 (1869). Fatab. 1936, s. 239.
Ssgr (förr): ORLEANS-KLÄNNING. BoupptVäxjö 1856. AB 1865, nr 31, s. 1. —
-KOFTA. jfr kofta 3. BoupptVäxjö 1856.

 

Spalt O 1296 band 19, 1950

Webbansvarig