Publicerad 1950   Lämna synpunkter
ORNAMENTÖR -ö4r l. -œ4r, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[till ORNAMENTERA; jfr fr. ornateur, ornamentist, till orner (se ORNERA)]
(föga br.) ornamentist. MeddSlöjdF 1898, 2: 73.

 

Spalt O 1326 band 19, 1950

Webbansvarig