| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
ORÅD ω3~rå2d, n.; best. -et; pl. =.
I. abstr.
1) (numera bl. i b) olämpligt (skadligt, farligt, olyckligt, oklokt) beslut l. påhitt l. tilltag l. handlande, olycklig l. farlig idé l. tanke, ”galenskap”, missgrepp; ond gärning, fördömligt l. förbjudet företag, brott; särsk. i uttr. det är icke oråd (att osv.), det är icke ngt oklokt beslut l. beteende (att osv.), det är icke ngn olämplig l. oklok åtgärd (att osv.); det är ingen dålig utväg (att osv.); det är klokt l. tillrådligt l. berättigat (att osv.); jfr 5. (Borgarna i Sthm) tygthe inthet oråd vara ath .. (kyrkorna på Sthms malmar) niderbrutes. G1R 4: 208 (1527; möjl. till 5). Tyckis ecke vråd wara atj lathe holla Strandwård ther kringom landett. Därs. 9: 138 (1534). Tagha sigh til wara för allahanda orådh och onda gerningar. LPetri ChrPred. C 3 a (1561). At alle .. skola bedia Gud bewara sig för sådant oråd at döda Herrans tienare. Swedberg SabbRo 312 (1689, 1710). At vänta til des alla blommorne (av bovetet) satt frö, vore et stort oråd. Gadd Landtsk. 3: 448 (1777). Porthan BrCalonius 606 (1800). LbFolksk. 41 (1868). — särsk.
a) i ordspr. Orådh kommer för bittida. SvOrds. B 8 b (1604). Orådh kommer tijdh nogh .. (dvs.) Galen giärning kommer intet förseent; vthan wore bättre ogiord. Grubb 653 (1665). Om förråd voro så god som effterRåd, så voro icke så mång Oråd. VDAkt. 1721, nr 84.
b) i uttr. ta sig (det) orådet (förr äv. det oråd) före att (osv.), äv. falla, finna, hitta (stundom äv. komma l. slå sig) på (det) orådet (förr äv. det oråd) att (osv.), ge sig in på l. göra sig skyldig till resp. finna på det olämpliga l. okloka l. groteska l. fördömliga (i sht förr äv. brottsliga) l. olycksaliga tilltaget att (osv.), begå den galenskapen l. den otillåtliga handlingen (i sht förr äv. den missgärningen l. det brottet) resp. få det olycksaliga infallet l. den olämpliga l. omotiverade l. farliga idén att (osv.); förr äv. i sådana uttr. som företaga (sig) sådant l. ngt (sådant) l. några (sådana) oråd (l. det oråd l. det orådet) att (osv.), taga sig det så l. så beskaffade orådet att (osv.), taga sig ett så l. så beskaffat (l. ett l. ngt l. sådant) oråd (före), hitta (falla, finna) på l. påfinna ett oråd. G1R 1: 46 (1523). Att nogre udi Smålandh .. haffue tagett sech ett orådh före .. grippett hanns Nådes syster. Stiernman Riksd. 97 (1529). Tagha sigh något orådh före medh tiwffnadt. L. Paulinus Gothus ThesCat. 94 (1631). En man tog sig orådet före att skjuta på hönan. Wigström Folkd. 2: 299 (1881). SvD(B) 1943, nr 65, s. 8. jfr (enst.): (Norman) tog sig för det orådet att tillgripa dragharmonikan. Strindberg Hems. 79 (1887). — särsk. (numera bl. vard.) med samordning av verben. Han (tog) sigh det orådet före och rymbde ifrån feltet i lifland. VRP 1630, s. 390. Widekindi KrijgH 514 (1671).
c) i uttr. gripa l. fatta oråd, fatta ett olämpligt l. olyckligt l. fördömligt l. brottsligt beslut, få en olycklig o. olämplig l. brottslig idé, göra ngt ”galet”, handla oklokt, finna en dålig utväg, begå en olämplig l. fördömlig l. brottslig l. olycksbringande handling; äv. i uttr. angripa sådana oråd, fatta det (l. det så l. så beskaffade) oråd(et) att (osv.), fatta oråd att göra det l. det. OPetri Clost. F 3 a (1528). RP 7: 470 (1639: angripa). (Den olyckligt gifte) Anders Eskilson .. (har) omsider grepit oRåd för råd, i thet han hafuer förkränkt .. tiänstepigan. VDAkt. 1674, nr 85. Hon blifver alt mer och mer .. svag til sinnes, at hon kan fatta oråd at giöra ända på sitt lif. Därs. 1782, nr 585. Hans Hustru .. fattade det stora orådet at gå ifrån honom. Därs. 1785, nr 466. Leopold 2: 316 (1801, 1815).
d) i uttr. få det orådet att (osv.), få det olämpliga l. olyckliga infallet att (osv.). Nordforss Theaterdir. 55 (1799).
e) i sådana uttr. som komma ngn på det oråd att (osv.), förföra ngn på oråd, förleda ngn till (de l. de) olycksdigra l. fördärvbringande l. orätta handlingar(na att osv.). OPetri Tb. 49 (1525). När dieffuulen kom henne på thet orådh at hon gik frå gudz bodh. Dens. 2Post. 129 a (1530). En galen inbillning .. (kan) förföra dem på oråd. HSH 1: 209 (c. 1750).
2) (enst., †) närmande sig bet.: oförstånd. Man seer at vngdomen offta aff stort oförstånd och orådh förachtar ett lagha kall. Rudbeckius Starcke B 7 a (1624).
3) (enst., †) i uttr. vara oråd, vara svårt l. omöjligt att finna utvägar l. råd. Om the hem-capitener, som skole exercera thett follkett hemma bliffver, kan icke vara orådh; ther till kunna tagas gamble karlar. RP 7: 326 (1638).
4) (†) dåligt råd (som ngn får l. ger en annan). Jag som hade rådt dem till annat, som de då kallat oråd. HSH 1: 248 (c. 1750; bet. oviss). Han feck det orådet af sin vän. Murberg FörslSAOB (1791). Om du osansad åtlydt .. hvarje oråd af girigheten .. hvarföre kom du då till verlden? Wallin 2Pred. 2: 274 (1824).
5) (numera bl. i a) ngt som är ofördelaktigt l. farligt l. olycksdigert (att bli utsatt för l. råka ut för l. drabbas av o. d.); äv.: olycka, motighet; särsk. i uttr. det är icke (intet) oråd att (osv.), det är icke ngn olycka att (osv.), det är icke ofördelaktigt l. skadligt att (osv.); jfr 1. Ath för then schuldh icke schulle wara oraadt .. ath regimenthit komme wthij hanss hender. G1R 2: 100 (1525). De stora fahrligheeter och orådh, hwilke som offtast äre komne aff sådan Troolåffning. Lælius Jungf. L 4 a (1591). Hvad kan tu annat förventa aff them vreeda Gudenom .. än allahanda orådh, älende, bedröffuelse? PJGothus Os. 169 (1603). Af uteblifvande tidningar kunde Richelieu förstå, att något oråd var på färde. 1SAH 4: 118 (1791, 1809). WoH (1904). — särsk. i vissa uttr.
a) [jfr t. unrat merken] ana (förr äv. märka l. förmärka) oråd (förr äv. ngt oråd), förr äv. förnimma oråd (på färde), ana (resp. upptäcka) att ngt obehagligt l. farligt l. otillåtet l. olycksbringande kan komma (l. kommer) att inträffa l. att icke allt står rätt till; ana ugglor i mossen; fatta l. ha misstankar om (resp. upptäcka) en hotande fara l. att ngt otillåtet försiggår osv. Effter dreng[en] .. förnam orådh på ferde .. drog (han) til Sverige. Teitt Klag. 300 (1556). Men gästerne wore eij lenge qwar, / Effter the orådh förnumme. Hund E14 478 (1605). (Om ngn en gång går till nattvarden utan att betala) så merker Prästen oråd, den andre gången skall han så lättelig icke luhran. Kempe Proberugn 52 (1664). (Hotellbetjäningen) anade .. oråd och beredde sig inträde till det inifrån reglade rummet. VL 1894, nr 179, s. 2. KyrkohÅ 1940, s. 7.
c) ngt är ngns oråd, ngt är olämpligt l. ofördelaktigt för ngn (att besluta l. göra); jfr 1. (Han borde låta bli att) samka widare buller och klamber uppå sig emot sine egne .. blodzförvanter, thet skulle icke .. wara hans orådh. VgFmT II. 6—7: 120 (1587).
d) byta sig till oråd, göra ett dåligt byte. Jag tror, .. (tjänarna) byta sig till oråd (då de flytta). Ekeblad Bref 2: 211 (1660).
e) om viss sjukdom. Man (skall) spotta effter .. om det skier (dvs. om man vänder sig om på hälen m. m.), eljest får den som går der öfver en siuka i fötterna liksom podagra & kallas oråd. SkrGAAkad. 15: 96 (c. 1740).
II. [jfr motsv. anv. av t. unrat] (†) om orena l. osunda avsöndringar l. avfallsprodukter o. d. från en människokropp l. annan organism; äv. om ngt för kroppen l. en annan organism olämpligt; ngt sjukligt l. osunt; orenlighet. När man .. spottar vp .. tiock Slem och Orådh. Hiärne Suurbr. 31 (1679). Är bäst at en lindrig Vomitiv skaffer them sådant orådh uthur Magan. Därs. 103 (1680). (T.) Unrat, .. (lat.) excrementum .., (sv.) oråd. Dähnert 232 (1746). jfr: Onaturligh Lust till Matt och Dricka, hwilket lijkwäl Magen ey rätt koka kan, uthan giör aff sig mycket Oråd. Lindh Huuszapot. 149 (1675).
III. [jfr uttr. rikets råd, riksrådet] hist. i uttr. Sveriges l. rikets oråd, orådet o. d., konung Johan III:s benämning på de misshagliga rådsherrarna. RA I. 2: 899 (1590). Schönberg Bref 1: 281 (1778). 3NF 10: 1092 (1929).
Spalt O 1380 band 19, 1951