| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSKICKLIG ω3~ʃik2lig, förr äv. OSKICKELIG (oski´ckelig Weste), adj. -are. adv. -A (†, 2Tess. 3: 6 (NT 1526), Nohrborg 1027 (c. 1765)), -E (†, G1R 24: 107 (1553)), -EN (†, G1R 24: 418 (1554), Möller (1807)), -T (Schultze Ordb. 4240 (c. 1755) osv.).
1) (†) som icke tillfredsställer rimliga anspråk; dålig, bristfällig; som är i dåligt skick l. i olag. Att thet Torn, som Wachtemestere Cammeren vdi är, ett .. oskickeligit rhum är. G1R 17: 183 (1545). Om the oskickeliga bänkiar, altar skijfua, biscopsstoll, bookstoll (skall meddelas) framdeles. Murenius AV 11 (1637). Gehänget oskickeligit Casseras. GenMRulla 1684, s. 306. Det äro i synnerhet 2 omständigheter som göra Canoner, Mörsare, och Haubitzer i förtid oskickelige. Törngren Artill. 1: 119 (1794). — särsk.
a) vanskapt; ovig, klumpig. En oxa eller fåår som oskickeligha eller lyytta lemmar haffuer. 3Mos. 22: 23 (Bib. 1541). Nw medhan synden lodher wid oss, äro wåra kroppar tunge, ofandelige och oskickelige. LPetri 2Post. 78 a (1555). Om han var blind, halt, hade en stygg näsa, oskickliga lemmar. Cederborgh UvT 1: 34 (1809).
b) bakvänd, förvänd; oläglig, besvärlig. Men nu äre wij bekymbrade med szå monga vskickeliga vore och Riikisins merckelige och anliggiande legligheter (dvs. angelägenheter) szom for thenne Feygder och krigxhandell skul for hondena är. G1R 9: 257 (1534). Nu, säger .. (”den köttsliga människan”), går allt oskickligt och förvändt till. Det regnar, då man behöfver solsken, och det är solsken, då man behöfver regn. Melin Pred. 3: 79 (1852).
2) i uttr. oskicklig till ngt l. att osv.
a) icke skickad l. lämpad för l. till ngt l. att osv.
β) (numera bl. ngn gg jur.) som saknar de egenskaper som erfordras för ngt l. för att (osv.) l. som (för tillfället) icke är (l. kan anses) behörig att (osv.). Äre begge (de frånskilda makarna) oskickelige dertill, tå förordne domaren wisse personer att förestå egendomen. FörarbSvLag 4: 77 (1694). Kallenberg CivPr. 1: 793 (1922).
b) som icke är i stånd till ngt l. att (osv.), oförmögen att (osv.). Menniskionnes hierta och sinne är för syndennes skul aldeles oskickelighit wordet til at anamma Christum. OPetri 2Post. 10 a (1530). Monne icke Lagen är då oskickelig, at befria eder ifrån eder Börda? Lagerström Bunyan 1: 27 (1727). Jag lider af .. hvarjehanda nerfkrämpor, som göra mig oskicklig till allt arbete. Atterbom Minn. 617 (1819). Somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap. Mat. 19: 12 (Bib. 1917; gr.: ἐυνοῦχοι).
3) som saknar förmåga att göra ngt väl l. ordentligt; som presterar ett dåligt l. klumpigt arbete; äv. om handling l. arbetsprodukt: illa l. klumpigt gjord l. utförd. Så wetthe wij jcke, hwij the (svenske) schole ware så gruffwelighenn oschickelighe framför annatt folck. E14R 1561, 1: 157 a. Warandes bättre, at bruka (till statstjänstemän) få och capable personer, och löna dem wäl, än många oskickeliga och betala dem och de andra illa. HC11H 11: 14 (1669). Om tienstehion är oskickeligit uti den syssla, hvartil det blifvit antagit och stadt .. må husbonde (det) .. saklöst utur sin tienst vräka. PH 5: 3418 (1752). (Pilfinkens) gång (är) hoppande och oskicklig. Nilsson Fauna II. 1: 328 (1824). Oskickligt arbete. Dalin (1855). Tante Julie biter sig harmset i läppen. Det är en oskicklig motspelare du har i dag, Tomas. Oterdahl Borgarh. 194 (1913).
4) (i sht i skriftspr.) som strider mot god ordning l. mot skick o. bruk; (moraliskt) förkastlig; otillbörlig; otillständig; ohyfsad, opassande, anstötlig; förr äv. om person: som uppför sig opassande l. ohyfsat l. anstötligt o. d. Tet oskickeleghe regementh Som then omilde kwng Cristiæn ocristelegha fförth haffwer. G1R 1: 105 (1523). Dricker idher icke druckna aff wijn, aff hwilko itt oskickelighit wesende kommer. Ef. 5: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: ett oskickligt leverne). Inga möjeqwellar skola (vid bröllop) tillstädias, af hwilka folket till andra dagen blifwa oskickelige, och i Kyrkian lätteligen förargelse gifwa kan. KOF II. 2: 144 (c. 1655). Vore ock någon .. så oskickelig, at han (osv.). PH 2: 1590 (1739). Han väntar domarens tillrättavisning för oskickligt beteende inför rätta. Moberg Rosell 348 (1932).
1) (†) till 1. (Lat.) Cachexia (dvs.) sådana oskickeligheet j kroppen at enom intet kommer tilgodo thz han äter. VarRerV 16 (1538). särsk. till 1 b: bakvändhet, förvändhet; olägenhet; besvär. G1R 18: 47 (1546). Till th[et] 3 vm olage träbÿgning[er], att th[et] som staden är till skade och oskickligheet motte affskaffes. 2SthmTb. 4: 250 (1573). Tegnér (WB) 6: 254 (1829).
2) till 3. G1R 1: 156 (1523). Säkerhet i rigtning och anläggning äro färdigheter, hvilka kunna helt och hållet motverkas genom oskicklighet vid aftryckningen. EldhandvFältartill. 1887, s. 91.
3) (i sht i skriftspr.) till 4; äv. konkretare. G1R 28: 460 (1558). (Det är känt, att) stor oskickelighet och månge oordningar wid Kopparberget äro inritade. Bergv. 1: 41 (1621). Kongl. Maj:t (har) funnit aldeles oanständigt vara, at Krogar måga hållas inom Kongl. Borgen, emedan tilfälle derigenom gifves til allehanda oskickelighet. PH 4: 2897 (1749). Han .. tillät sig .. den oskickligheten att .. expediera ett af honom själf privat uppgjordt förslag till stat (för Sv. Akademien). 3SAH 5: 186 (1890).
Spalt O 1420 band 19, 1951