| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
O- ssgr (forts.):
2) [delvis möjl. att uppfatta ss. utvidgad anv. av oskärad, p. pf. av oskära (se d. o. 2)] bildl.: icke renad l. helgad; oren, ohelig. Liljestråle Kempis 221 (1798). Ännu oskärade lustar. Lehnberg Pred. 3: 124 (c. 1800). —
OSKÄRMAD, p. adj. om lampa: icke försedd med skärm; äv. om ljus(sken): som icke skärmats av, icke avskärmad. SD 1899, nr 494, s. 6. Kökets oskärmade taklampa. Gillner Bergenkr. 38 (1923). —
OSKÄRPA, r. l. f. [jfr oskarp] om egenskap hos (fotografisk) bild o. d.: bristande skärpa; oklarhet, suddighet; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Nyblæus Fotogr. 28 (1874). Oskärpa i uppfattningen. Östergren (1934). —
OSKÄRSKÅDAD3~020, p. adj. (numera bl. tillf.) icke skärskådad l. (grundligt) granskad l. prövad; förr äv. i den absoluta satsförkortningen ngt oskärskådat, utan att ngt skärskådats l. (grundligt) prövats. Girs G1 53 (c. 1630; i satsförkortning).
Spalt O 1447 band 19, 1951