Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OSMORD l. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) OSMÖRJD, p. adj. [y. fsv. osmordher]
1) som icke smorts; utan smörja; ss. adv.: utan att smörjning skett l. sker. Illa kranker (felaktigt för knarker) osmord wagn. SvOrds. B 3 a (1604); jfr: Osmord Wagn knarrar giärna. Grubb 655 (1665). Han slijpar intet vthan Watn. .. (dvs.) Han åker intet osmort. Grubb 303 (1665); jfr 2. En osmord automobil. Jonsson Farrell StudsL 265 (1939). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i fråga om smörjning varigm ngn inviges till ngt: (ännu) icke smord med helig olja. KyrkohÅ 1913, MoA. s. 4 (1575; i fråga om biskopsinvigning).
b) (numera bl. mera tillf., vard.) oeg. l. bildl. (jfr 2); särsk. dels: trög, dels (om ledgång): icke uppmjukad, styv. Weste (1807). Det går osmordt. Dalin (1855). TIdr. 1896, Julnr s. 14 (om ledgång). Jag, som är boren en osmord berättare. Gellerstedt Gläntor 64 (1909).
2) (numera knappast br.) bildl. (jfr 1 b): omutad. Lind (1749). Murberg FörslSAOB (1791).

 

Spalt O 1458 band 19, 1951

Webbansvarig