| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSMUND os4mund l. 32 (å´ssmunnd Dalin; jfr Kock Akc. 2: 99 (1884), ävensom o`smundsjern ((med) öp(pet) ŏ) Weste), sbst.1, r. l. m. (G1R 6: 16 (1529: åsmunda, pl.), Bergv. 1: 37 (1604) osv.), äv. (mindre br.) n. (RP 7: 244 (1638), SvFolket 12: 120 (1940)); best. -en, ss. n. -et; pl. -ar (G1R 6: 16 (1529: åsmunda), Därs. 8: 140 (1532) osv.), ss. måttsord efter räkneord äv. (o. ss. n. äv. utanför dylik anv.) = (HH XI. 1: 6 (1530) osv.) ((†) -er VaruhusR 1539, Falkman Mått 1: 423 (i handl. fr. 1583)); förr äv. SMUNT, r. l. m.; pl. -ar.
(om ä. förh., i sht bärgv.) stycke av (svenskt) smidbart järn framställt gm färskning av järnmalm l. tackjärn i ugn l. härd (o. senare omfärskning); dels om avlångt dylikt järnstycke vägande omkring 3,5 hg (stundom äv. använt ss. betalningsmedel, i sht vid erläggande av skatt l. avgift o. d.), dels om större färska l. (platt) stycke färskjärn (jfr LUPP-JÄRN); äv. koll. l. ss. ämnesnamn (jfr OSMUNDS-JÄRN); äv. om i Westfalen tillvärkat räckt järn i tenar för tråddragning; i framställningar rörande äldre förh. äv. med betydelsen fattad o. modifierad på olika sätt. Skole bergsmännena så hugga iärnit, att xxvij åsmunda göra itt liffspundt. G1R 6: 16 (1529). Meste delenn .. (i Gästrikland) giffwa 2 osmunda järnn, aff hwartt peningzlandh jordh. Thulin Mant. 1: 102 (i handl. fr. 1539). (Carl Bonde) haf(ve)r drif(vi)t och i wercket stält, att .. all Ossmund her inrijkes opsmiden warder. Trolle-Bonde Hesselby 29 (i handl. fr. 1637). Smådt tack-jern, som .. smältes uti klensmeds ässior til små smältor eller luppar, som .. såsom en köpmans vara under namn af osmund til åtskillige inrikes plåthamrar .. försäljas. Rinman Jernförädl. 24 (1772). Dens. 2: 235 (1789; om färskor vägande 1—2 lispund). JernkA 1896, s. 135 (om ä. tyska förh.). SvFolket 12: 120 (1940; om ä. förh.). — särsk.
b) i uttr. vald l. grann osmund, om osmundsjärn från bättre (o. mindre) färskor (som uppdelades i mindre delar, vilka icke fullständigt skildes åt, utan lämnades sammanhängande vid ena kanten), ovald l. grov osmund, om osmundsjärn från sämre (o. större) färskor (som lämnades odelade). Saxholm Osm. 12 (1725). HammFackl. 1: 120 (1752); jfr Rinman Jernförädl. 25 (1772), ävensom Sahlin SvStål 49 (1931).
c) (†) i utvidgad anv., om klump av järnhaltig nas i kopparugn; anträffat bl. i pl. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1734). Rinman 2: 237 (1789).
-BLÄSTER. (-mund- 1913. -munds- 1904—1905) [ordet utgår från den föråldrade uppfattningen att osmundssmide urspr. vore detsamma som myrjärnstillvärkning] (numera föga br.) myrbläster, hedningabläster. Almgren Fornl. 15 (1904). Ymer 1913, s. 299. —
-BÄLG, förr möjl. äv. -BÄLJA. (numera bl. tillf.) blåsbälg till osmundsugn. Osmundzbälier 1 paar. GripshR 1587, s. 112. —
-HAMMARE. (om förh. i Tyskland) hammarsmedja där tackjärn gm färskning o. räckning förvandlades till stångjärn i smala tenar för trådtillvärkning. Rinman 1: 920 (1788). —
-JÄRN (o`s-mundsjern Weste, å´ssmunndsjärn Dalin; jfr Kock Akc. 2: 99 (1884)). (-mund- 1550 osv. -munde- 1540. -munds- 1539 osv.) [fsv. osmunds iärn (ArbogaTb. 2: 93 (1476)); jfr den etymologiska avd. under osmund] järn i form av osmundar; järn framställt gm osmundssmide; ngn gg äv. om enskilt stycke dylikt järn, osmund. G1R 12: 157 (1539). (Vi) haffue .. nyttigt anseedt, at alt Odzmundz Jern måtte vthslås til Stånge gern, för än thet föres af Rijket. Stiernman Riksd. 559 (1604). BlBergshV 20: 36 (i handl. fr. 1691; om myrjärn). Rinman 1: 810 (1788; om enskilt stycke). JernkA 1922, 2: 11 (om ä. förh.). jfr kostgärds-, skatte-osmundsjärn. särsk. (†) i uttr. utvalt osmundsjärn, om osmundsjärn framställt av tackjärn; särsk. om dylikt järn som undergått fullständig, i två olika avdelningar uppdelad färskningsprocedur; jfr osmund, sbst.1 b. Uthwald Ossmunds Järn. Hiärne Berghl. 459 (1687; om järn som undergått fullständig färskningsprocedur). Wallerius Min. 451 (1747). jfr: Oweld (sannol. skrivfel för owald) Ossmundsjärn. Hiärne Berghl. 459 (1687; om järn som undergått bl. första delen av färskningsproceduren). Anm. I ä. tid anträffas äv. den elliptiska formen osmunds [jfr östsv. dial. osmunds, tackjärn] i bet.: osmundsjärn. JernkA 1941, s. 123 (1580). ORudbeck d. y. Vitt. 115 (1719; i bild). jfr: xxviɉ lest iiiic. iij öre osmunds ofatat Jern. HH XI. 1: 23 (1530); jfr osmund, sbst.1 a, ävensom -järn.
Ssgr (om ä. förh.): osmundsjärn(s)-fat. fat med osmundsjärn. Stiernman Com. 1: 323 (1747; möjl. efter handl. fr. 1583).
-ränta, r. l. f. kam. till jordeboksräntan hörande skatt som urspr. utgjordes i osmundsjärn. Bergv. 1: 737 (1733).
-KAKA, r. l. f. (platt) klump av färskjärn, erhållen vid osmundssmide; särsk. (numera föga br.) om dylik färskjärnsklump från myrbläster. Hiärne Berghl. 457 (1687; från myrbläster). Rinman Jernförädl. 54 (1772; erhållen vid smältning av hammarslagg). —
-LUPP l. -LOPPA ~lop2a, r. l. f. (liten) smälta l. färska erhållen vid osmundssmide. NoraskogArk. 4: 167 (1689). —
-SMED. [fsv. osmunds smidher] smed som tillvärkade osmundsjärn; smed som arbetade i osmundssmedja. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1598). —
-SMEDJA. anläggning (smedja) för framställning (o. vidare bearbetning) av osmundsjärn. Holmkvist BergslHyttspr. (i handl. fr. 1539). Tilas Ordalag 7 (1767). —
-SMIDE. (metod för) framställning (l. utsmidning) av osmund; förr äv. konkretare, om anläggning för dylikt smide. BlBergshV 18: 17 (1687). Rinman Jernförädl. 24 (1772; konkretare). Tyska eller Markiska Osmundssmidet. Dens. JernH 390 (1782). Dens. 2: 236 (1789; i fråga om myrjärnstillvärkning). HammFackl. 1: 110 (1928). —
-STÅL. om stål som framställdes gm smältning av tackjärn i härd o. omsmältning av den erhållna stålartade luppen. Rinman Jernförädl. 245 (1772). Sahlin SvStål 13 (1931). —
B (†): OSMUNDE-JÄRN, se A. —
-TAL. osmundsjärnsräkning. VaruhusR 1541. Johansson Noraskog 2: 251 (i handl. fr. 1550: Osszmunde taall; rättat efter hskr.).
Spalt O 1459 band 19, 1951