Publicerad 1951   Lämna synpunkter
OSSEIN os1ei4n (trestavigt), n. (MedArch. I. 3: 38 (1863) osv.) ((†) r. l. m. l. f. TT 1872, s. 103); best. -et (ss. r. l. m. l. f. -en).
Etymologi
[jfr t. ossein, eng. ossein(e), fr. osséine; ytterst till stammen i lat. os (gen. ossis), ben(knota), sannol. av ett ieur. ost(h)-, äv. föreliggande i gr. ὀστέον, ben (jfr OSTEO-), sanskr. ásthi, ben. — Jfr OSSIFIERA, OSSUARIUM]
kem. o. fysiol. äggviteämne (kollagen) som utgör benvävnadens organiska beståndsdel; jfr BEN-BROSK 1. MedArch. I. 3: 38 (1863). SvUppslB 3: 529 (1929).

 

Spalt O 1471 band 19, 1951

Webbansvarig