| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
1) (†) visa l. visa fram (ngt); äv. i uttr. ostentera friden, (på ett svekfullt sätt) framhäva sin fredliga inställning, föregiva sig vara fredligt sinnad. Då .. (moskoviten) frijdhen ostenterar, så plägher han som mäst bära ondskan i barmen. RARP 6: 335 (1658). Ekbohrn (1904).
2) (numera föga br.) på ett ostentativt sätt visa (ngt); äv.: på ett skrytsamt sätt framhäva (ngt), skryta l. pråla med (ngt); förr äv. dels refl.: skryta, brösta sig, dels i uttr. ostentera med ngt, pråla med ngt. Lundström LPGothus 1—2: 296 (i handl. fr. 1631; refl.). Cavallin Herdam. 4: 229 (1857: med; efter handl. fr. 1705). Om (den tama skatan) Karin hade någon aning om släktskapen (med sina vilda syskon) .. så ostenterade hon den i alla händelser icke. Ahlgren Papir. 6 (1901). Cannelin (1921). —
Spalt O 1496 band 19, 1951