| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OSVIKLIG ω3~svi2klig, äv. 040, äv. (numera i sht, mera tillf., i poesi) OSVIKELIG ωsvi4kelig (osvi´kelig Weste), adj. -are. adv. -A (†, Serenius (1741), Schultze Ordb. 5267 (c. 1755)), -EN (numera bl. mera tillf. i skriftspr., i sht arkaiserande, SvTr. V. 1: 98 (1595), Östergren (1934)), -T (Murberg FörslSAOB (1791) osv.).
1) om person l. ngns sinne o. d.: fri från svek, pålitlig, ärlig, uppriktig, trofast; numera bl. (föga br.): som utan att svikta gör sin plikt l. vad man väntar av honom l. vad han föresatt sig o. d. (jfr 2). Jahg är en Sannings-Man, oswijklig, vtan list. Lucidor (SVS) 121 (1669). (Medelklassen i England) består gemenligast utaf hederlige och osvikelige mänskor. Wallenberg (SVS) 1: 120 (1769). Lehnberg Pred. 3: 21 (c. 1800; om sinne). Som kulturell förpost av moderlandet ha estlandssvenskarna .. förblivit osvikliga. Kustbon 1929, s. 22.
2) om person, närmande sig bet.: som alltid har rätt l. handlar rätt; ofelbar (jfr 4); numera bl. (föga br.) för att beteckna att ngn har en viss specialitet där han aldrig tar miste l. där hans förmåga l. smak o. d. aldrig överger honom (jfr 1). Vördnad för Roms osvikliga Biskop. Broocman TyUnd. 1: 2 (1807). En stor, frisk och osviklig satiriker. Hallström LevDikt 231 (1914).
3) (i högre stil, numera bl. mera tillf.) med sakligt huvudord: sveklös, fri från svek, som aldrig sviker, absolut uppriktig l. ärlig; i sht om trohet l. heder o. d. Murberg FörslSAOB (1791). Svenska allmogen var fordom berömd för .. o-sviklig ärlighet. Tegnér (WB) 7: 85 (1831). Gustaf Adolf .. lofvade sitt osvikliga biträde. Fryxell Ber. 6: 364 (1833). Almqvist AmH 1: 235 (1840; om trohet). Östergren (1934). Krusenstjerna Fatt. 2: 372 (1936; om kärlek). — särsk.
b) ss. adv.; särsk.: obrottsligt. På det att detta skall .. oswikeligen hållet blifua. SvTr. V. 1: 98 (1595). Ditt fosterland osvikeligt / bliv trogen. UngLyrik 41 (1922).
4) med sakligt huvudord, allmännare, för att beteckna att ngt alltid gör tjänst l. ständigt är beskaffat l. fungerar på exakt samma sätt l. aldrig slår fel l. leder vilse l. att en viss förmåga aldrig sviktar o. d.; särsk.: ofelbar, absolut tillförlitlig l. pålitlig; i sht om säkerhet l. precision l. smak l. (takt)känsla l. lugn l. viss förmåga o. d. Adlerbeth Æn. 33 (1804). Jag mins din pannas lugn, det var osvikligt. CVAStrandberg 1: 203 (1857). Ett osvikligt tecken till krig. Tegnér Armfelt 3: 388 (1887). Hon hade ett osvikligt öra. Alkman Murasaki Genj. 219 (1928). Med osviklig precision. Ergo 1930, s. 134. — särsk.
b) (numera bl. tillf. i skriftspr.) som med visshet inträffar; som ngn med visshet får. (Övertygelsen) om Dygdens och Lyckans .. osvikliga förening. Kellgren (SVS) 5: 263 (1793). Så uppkom at hans män trodde det, att han egde osvikelig seger i hvarje strid. Säve Yngl. 2 (1854). Flensburg KyrklT 191 (1892).
c) ss. adv.; särsk.
α) alltid med samma säkerhet l. korrekthet, med ofelbar precision; ofelbart; oföränderligt. Adlerbeth Buc. 67 (1807). Den o-svikligt minnesgode mannen. AB(L) 1895, nr 257, s. 5. Intonationen är osvikligt ren. GHT 1897, nr 241 A, s. 3. Heikel Stil. 100 (1929). jfr (†): En sanning, den jag osvikeligen känner. Ödmann StrFörs. II. 2: 215 (1803). särsk. (†) i uttr. säga ngt osvikligt, för att beteckna att vad ngn säger är helt att lita på. Herren .. sade lika mäktigt som osvikligt: Gack, din son lefver. Wallin 1Pred. 3: 142 (c. 1830).
β) (i vitter stil) fast, o-rubbligt. Tegnér (WB) 5: 17 (1825). Kärlek sytt i deras pansar / ring vid ring osvikligt fast. Levertin Leg. 28 (1891).
γ) (†) nödvändigtvis; med nödvändighet; utan undantag. Krigsartiklarne förutsätta .. till brottsling nödvändigt en militär; hvilken osvikeligt måste vara karl. Almqvist DrJ 485 (1834; jfr 5).
5) (†) övergående i bet.: (absolut l.) oemotsägligt riktig l. rättvis l. sann l. värklig; oemotsäglig, otvivelaktig, oklanderlig; äv.: absolut övertygande, otvetydig; viss, obestridlig, ofrånkomlig. Det är ju en osvikelig sak, att (osv.). SmålHembygdsb. 1: 27 (1749). En osvikelig sanning. Posten 1769, s. 418. Utgifva sina drömar för osvikliga uppenbarelser. Murberg FörslSAOB (1791; jfr 3). En osviklig och oklanderlig dom. LBÄ 21—22: 109 (1799). Endast en rik fond af observationer .. kan gifva osvikliga resultat. VetAH 1818, s. 122. Osvikliga bevis af vänskap. Liljecrona RiksdKul. 53 (1840). Min rättighet, / Som är osvikelig, till Englands krona. Hagberg Shaksp. 4: 293 (1848). — särsk.
a) om regel l. rättesnöre: som det i alla avseenden l. i varje situation är riktigt att följa l. rätta sig efter; som bör l. skall obrottsligt följas l. hållas. Leopold 4: 147 (c. 1820). Den heliga skrift .. blef en .. osviklig regel för .. kyrkan. Franzén Pred. 5: 82 (1845).
b) ss. adv.; särsk.: med (full) visshet; äv. i uttr. osvikligt sann l. rätt o. d., oemotsägligt l. absolut sann osv. Lind (1749). At .. grundsatserne finnas osvikeligen rätta. Liljestråle Fid. Föret. 4 (1797). Hvad han lärt är .. så .. osvikeligt sant, som hade Gud .. talat det till oss. Geijer I. 5: 110 (1811). Så vet jag nu osvikligt hvem jag är. Dahlgren Calderon 36 (1858). särsk. närmande sig bet.: sanningsenligt. Allt osvikligt berätta. Johansson HomOd. 3: 101 (1844).
1) (†) till 1, 3: sveklöshet, uppriktighet, pålitlighet; trofasthet. SvMerc. 6: 8 (1760). Genom sitt nit, sitt ordningssinne, sin osviklighet .. prydde (Bagge sin plats i värken). Valerius 2: 227 (1837).
2) (†) till 2; särsk.: ofelbarhet. Påfvens värdighet och osviklighet. 2SAH 7: 176 (1815). Fördomen om sin egen osviklighet i .. (tvistemål), är .. bra sorglig. Almqvist AmH 1: 63 (1840).
3) till 4: egenskapen l. förhållandet att icke ta miste l. slå fel, säkerhet, pålitlighet, precision. Osvikligheten af deras omdöme. Leopold 3: 195 (1798, 1816). Med en maskins osviklighet ryckte vi våra belägringsposter allt närmre och närmre. Kihlman Estaunié LevHus. 225 (1926).
Spalt O 1528 band 19, 1951