Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OTITRERAD, p. adj.1 (†) = otitulerad. AdP 1789, s. 799. BL 12: 91 (1845). —
OTITRERAD, p. adj.2 kem. icke titrerad. —
OTITT, sbst., se otid. —
OTITT, adv. (†) i otid; jfr otid 1 b. UrFinlH 629 (1767). —
OTITULERAD, p. adj. (†) som icke har ngn titel; särsk. om adelsman: som icke har grevlig l. friherrlig titel, obetitlad. Murberg FörslSAOB (1791). Geijer I. 6: 396 (1844). Dalin (1855).

 

Spalt O 1577 band 19, 1951

Webbansvarig