Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OTUBBAD, p. adj. som icke blivit tubbad (till ngt); icke tubbad. Swedberg Ordab. (1722). Onödd och otubbad. Calonius 5: 36 (1798). —
OTUBBLIG. som icke låter sig tubbas. Jolin Ber. 5: 145 (1881). —
OTUFSAD, p. adj. (†) icke tilltufsad; som får vara i fred. Lät blifva mig otufsad eller obryddan. Lind 1: 1700 (1749). —
OTUGEN, p. adj. (v-) [fsv. otughin; efter mlt. untogen; till mlt. tēn, tien, uppfostra; jfr t. ungezogen] (†) otillbörlig, ohövisk, skymflig. Eij heller (skall någon) någhens ähre antastha eller älliest vtugne nampn kalla. G1R 17: 19 (1545). —
OTUGGAD, p. adj. [fsv. otuggadher] icke tuggad. Svälja maten otuggad. Serenius Mmm 3 a (1734). Sådant bör man ej sluka otuggadt. PedT 1903, s. 226 (bildl.).

 

Spalt O 1598 band 19, 1951

Webbansvarig