| Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
1) (†) om förehavande som åsidosätter yttre anständighet, kraven på snygghet o. d.; särsk. i uttr. göra (sin) otukt, uträtta sina naturbehov (göra sitt tarv) på olämpligt ställe. Huuilcken sig oskickeligenn eller öfuuerflödigenn medt mat äller dryck holler, at hann ther aff (: medt lhoff till at seija:) spyr eller gör otuckt i gode mhänns Sännger. G1R 16: 113 (1544). Th[e]n draffwanten .. szom hade giortt sin vtucktt vtt m[ed] muren. 2SthmTb. 1: 135 (1546). (Hundar må icke insläppas i kyrkan) för then slema art och otucht them fölier, at the ther snarast skemma och wäta, som bäst är tilpyntat, bådhe wid Altare och annorstädz. LPetri KO 8 b (1571). KOF 1: 377 (c. 1618).
2) (†) sinnelag som utmärkes gm benägenhet för vad som från moralisk synpunkt är o-tillbörligt l. förkastligt; ohöviskhet; ondska, vrångsinthet; äv., konkretare, om otillbörlig l. moraliskt förkastlig handling; skändlighet. Fulle medh awund .. swick, otocgt. Rom. 1: 29 (NT 1526; Bib. 1917: vrångsinthet; Vulg.: malignitate). Altså skal iagh göra en enda vppå otuchtenne. Hes. 23: 48 (Bib. 1541; Bib. 1917: skändligheten; Vulg.: scelus; Luther: vnzucht). Then menige christenhetenes ärffiende .. går än nu um medt oseijelige och månge hånde otuchter och laster. RA I. 1: 445 (1545). Lillienstedt Vitt. 265 (c. 1675).
3) om sådant sexuellt umgänge som anses otillåtet l. osedligt; osedlighet, sedeslöshet, lösaktighet, skörlevnad; äv. (i ngt äldre juridiskt spr.) i uttr. otukt mot naturen, om homosexuella handlingar o. tidelag. Bedriva, öva otukt. Låta bruka sig till otukt. Theras oreenligheet, skörachtigheet och otucht. 2Kor. 12: 21 (Bib. 1541; NT 1526: blygd). (Äkta makar böra) icke sitt echtenskap förkränkia med otucht. KOF II. 2: 145 (c. 1655). Håller någor sådana hus och samqwem, ther otucht och lösachtighet drifves. MB 57: 1 (Lag 1734). Folket begynte bedriva otukt med Moabs döttrar. 4Mos. 25: 1 (Bib. 1917; Bib. 1541: bola). Varder ämbetsman .. dömd till fängelse för otukt med ungdom .., skall (osv.). SFS 1936, s. 386. — särsk.
a) i ordspr.; möjl. till 2. Otucht, giör elack lucht. Grubb 658 (1665). Otucht, bär elack frucht. Dens. 731.
b) (†) om osedlig sexuell åtrå. Then ther af otucht brinner / Och är i synden såld. Ps. 1695, 277: 6. Lindfors (1824).
-BROTT. SakregRiksdP 1931—40 (1942). —
(jfr 3 b) -BRÅNAD. (-bronne) (†) otuktig brånad. Hwad Gud menar om Upsala stad, ther otuchts bronne så brinner at then röker longan wäg. Swedberg SabbRo 1642 (1702, 1712). Kolmodin QvSp. 1: 694 (1732). —
(jfr 3 b) -ELD. (†) bildl., om otuktig sexuell åtrå. Kolmodin QvSp. 1: 694 (1732). Murbeck CatArb. 1: 410 (c. 1750). —
-HANDLING. i sht jur. Otuktshandlingar mellan personer av samma kön. BtRiksdP 1933, Saml. IX. 1: nr 15, s. 1. —
-HUS. (i skriftspr.) om bordell. Schulthess (1885). Polisen har nu häktat .. ett par personer för hållande af otuktshus. SvD(A) 1918, nr 6, s. 11. —
-NÄSTE. om ställe där otukt bedrives. Janzon Cat. 1: 20 (1889). Räfsten med otuktsnästena. SvD(A) 1918, nr 6, s. 11. —
-SYND. (i sht i religiöst spr.) synd som består i att bedriva otukt. WoJ (1891). För att undgå otuktssynder må var man hava sin egen hustru. 1Kor. 7: 2 (Bib. 1917).
1) (†) till 1, refl.: osnygga l. smutsa ned sig med avföring. Schroderus Dict. 280 (c. 1635). The Druckne fyllehundar .. Spotta, Spyy .. Skijta (otuchta sigh). Schroderus Comenius 824 (1639).
2) (enst.) till 3, ss. dep.: bedriva otukt. (Hon) är skarnet här uppe och brukar supa och otuktas med karlarna i alla vrår. Hemmer FattBrud 113 (1926). —
OTUKTIG, se d. o.
Spalt O 1598 band 19, 1951