Publicerad 1951 | Lämna synpunkter |
OVAL ωva4l, adj.; adv. -T; förr äv. OVALD l. OVALT, adj.
som har samma form som ett ägg som genomskurits på längden (men i allm. med lika bredd i båda ändar), äggrund, avlångt rund, långrund; jfr ELLIPTISK (se d. o. 2 b). Ovalt ansikte. I then Sahlen .. der stolar och bänkiar wore satte uthi een half oval figur. RARP 4: 411 (1650). 1. litet ovalt furubord. BoupptSthm 24/9 1678. StKokb. 17 (1940). — jfr BRETT-, LÅNG-, RUND-, SPETS-, TVÄR-OVAL.
-CIRKEL. (jfr anm. ovan) (i fackspr.) redskap för uppritning av ovaler. Eneberg Karmarsch 1: 84 (1858). Zidbäck (1890). —
-FORM. (jfr anm. ovan) jfr form I 1. Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718). Ansigtets icke för mycket aflånga ovalform. Atterbom Minn. 385 (1818). —
-FORMAD, p. adj. (jfr anm. ovan) Sköldar af brons, hvilka antingen voro runda eller lindrigt ovalformade. Spak BlVap. 4 (1890). —
-FORMIG. (jfr anm. ovan) König Mec. 83 (1752). Skabbdjuret är gulvitt till färgen, ovalformigt. Asplund Hud. 97 (1924). —
-LIK, adj. (jfr anm. ovan) (†) (Jamaica) är en ö af en ordentelig och ovallik figur. SvMerc. 3: 492 (1757). —
-RUND, adj. (oval- 1749 osv. ovalt- 1847) ovalformig, äggrund. Lind (1749; under ablang). Ovalrund, hvit, tidig (potatis). Lind o. Liljewall Köksv. 145 (1908). —
-STEN. (†) sten av oval form. Ovalstenar, (benämnas) äggformiga stenblock. 2VittAH 14: 10 (1828, 1838). —
-VÄRK, n. tekn. anordning vid svarvar, plåtsaxar o. d. för att föra det skärande värktyget efter en oval bana. Almroth Karmarsch 348 (1839). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 15.
B (föga br.): OVALT-RUND, se A. —
Spalt O 1652 band 19, 1951