Publicerad 1951   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
OVIKT, se oviken. —
OVIKTIG. (o- 1669 osv. u- (v-) 1537)
I. (†) som icke har föreskriven l. full vikt, som icke väger så mycket som den skall l. uppges väga; i sht om mynt. G1R 11: 356 (1537). Ovicktige .. sampt Filade Caroliner. VRP 27/2 1721. Kiellberg KonstnHandtv. Bag. 11 (1753; om bröd).
II. som saknar l. är av ringa l. ingen vikt l. betydelse, betydelselös. Verelius 269 (1681). Rydberg RomD 15 (1876). särsk.
a) i uttr. icke oviktig o. d., äv.: ganska l. värkligt viktig l. betydelsefull. Phosph. 1810, s. 213. Marseille .. sjöstad, med ytterst liflig handel .. och ej ovigtig industri. Roth 1Geogr. 195 (1886).
b) (†) i uttr. ngn oviktig, som saknar betydelse l. intresse för ngn. Rademine Knigge 1: 9 (1804).
Avledn.: oviktighet, r. l. f. (tillf.) till II. Thorild (SVS) 1: 421 (1782). —
OVILAD l. OVILD, p. adj. (†) icke utvilad. Murberg FörslSAOB (1791). (Man) vaknade .. ohvilad. Svanberg RedLefn. 59 (1882). —
OVILD, adj.1, se oväld, adj. —
OVILD, adj.2 (owill 1633. owillt, n. 1540) [jfr sv. dial. (Finl.) ovilig, dålig m. m.; till vild, god, angenäm m. m. (fsv. vilder, isl. vildr)] (†) dålig, oduglig; äv. i uttr. vara ngn ovild, misshaga ngn, vara mot ngns vilja. Att wi wete intet hända oss, som är Gudi owillt. KyrkohÅ 1931, s. 238 (1540). Kyrckiewerden beswerede kyrckietaks byggning .. wara ganska owill, skadeligh och falsk werck. BtÅboH I. 6: 193 (1633). —
OVILDIG, adj., se oväldig.

 

Spalt O 1688 band 19, 1951

Webbansvarig