Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAKO pa4ko l. -kå l. -kω, m. l. r.; best. -n (1Brehm 1: 467 (1874), 5Brehm 2: 797 (1939)), stundom äv. i best. anv. utan slutartikel (Gravander Buffon 1: 77 (1806), (Stuxberg o.) Floderus 3: 58 (1903)); pl. (föga br.) -s (BBergius, Gravander Buffon 1: 78 (1806)).
Ordformer
(äv. paco)
Etymologi
[jfr t. pako, eng. o. fr. paco; av span. paco, av sydamerikanskt indianspr. (ketschua) paco, eg.: röd, rödbrun. — Jfr ALPACKA]
(i sht zool., numera mindre br.) kameldjuret Lama pacos Lin., alpacka; förr äv. om kameldjuret Lama vicugna Mol., vikunja. BBergius PVetA 1780, 2: 50 (1787). Gravander Buffon 1: 77 (1806; om vikunja). Pacon förekommer blott i tamt tillstånd. 4Brehm 2: 134 (1921). 5Brehm 2: 797 (1939).
Ssgr: A (numera föga br.): PAKO-DJUR. i sht zool. alpacka; förr äv. (i pl.) ss. sammanfattande benämning på alpacka o. vikunja. Gravander Buffon 1: 77 (1806; sammanfattande). Almström KemTekn. 2: 569 (1845). —
-ULL. (pako- 1855—1927. pakos- 1815) [jfr t. pako(s)wolle, eng. pacowool] alpackaull; förr äv. om ull av vikunja. Synnerberg (1815; om ull av vikunja). Kjellin (1927).
B (numera knappast br.): PAKOS-HÅR. [jfr t. pakoshaar, eng. paco-hair] alpackaull. Almström Handelsv. 453 (1845). (Ekenberg o.) Landin (1894). —
-ULL, se A.

 

Spalt P 59 band 19, 1952

Webbansvarig