Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANCERN pansæ4rn, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. PANCARER l. PANSERER, sbst. pl.
Ordformer
(-cern 1712 osv. -carer (-tzarer), pl. 1703—c. 1710. -serer, pl. 1702. -sern 1901. -tzerner, pl. c. 1748. — i ssg -tzerner- 1702)
Etymologi
[jfr fr. pancerne; av polska pancerny; ytterst till PANSAR]
(om ä. förh.) ett slags polsk pansarklädd ryttare; i sht i pl. KKD 12: 53 (1702). Roland Minn. 110 (c. 1748). KKD 1: X (1901).
Ssg: PANCERNER-KOMPANI. (†) KKD 10: 444 (1702).

 

Spalt P 116 band 19, 1952

Webbansvarig