Publicerad 1952 Lämna synpunkter PANKA paŋ3ka2, sbst.2, f. l. r.; best. -an; pl. -or. Etymologi [sv. dial. panka, vägglus; sannol. etymologiskt identiskt med PANKA, sbst.1] (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) vägglus. Östergren (cit. fr. 1931). — jfr VÄGG-PANKA. Spalt P 126 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
