Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANTLÅN pan3t~lå2n, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[jfr d. pantelaan, t. pfanddarlehen; av PANT o. LÅN]
lån mot pant; numera i sht (utom i ssgr bl. mera tillf.) om lån i pantbank. Murenius AV 253 (1653). I England måste alla Pantlån bokföras, med utsatt Datum, .. Pantens beskaffenhet (osv.). DvSchulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 84. Östergren (1934).
Ssgr: A (föga br.): PANTLÅN-AFFÄR, se B.
B: PANTLÅNE-AFFÄR. (-lån- 1920. -låne- 1934 osv.) (mera tillf.) pantlånares affär, pantbank. Klinckowström Fotb. 142 (1920). —
-ANSTALT~02, äv. ~20. (med prägel av officiellt spr.) pantlåneinrättning; särsk. i Finl., om de statliga pantbankerna. BtRStP 1828—30, IV. 5: 345. Inspektör för pantlåneanstalterna. FinlStatskal. 1924, s. 117. SvUppslB (1934). —
-INRÄTTNING~020. enskilt l. offentligt affärsföretag som driver pantlånerörelse, pantbank; jfr assistans 2. BtRStP 1828—30, IV. 5: 345. Hernberg Rättsh. 107 (1922). —
-KONTOR. (i sht om ä. förh.) (affärslokal för) pantlåneinrättning; jfr assistans-kontor. BtRStP 1840—41, 8: nr 89. Heerberger NVard. 107 (1936). —
-RÖRELSE. yrkesmässigt utlånande av pängar mot handpant. NerAlleh. 1871, nr 41, s. 4.

 

Spalt P 169 band 19, 1952

Webbansvarig