Publicerad 1952 Lämna synpunkter PAPA, sbst.2, r. l. m. l. f. Etymologi [jfr ä. dan. o. ä. t. pape; subtraktionsbildning till PAPEGOJA] (†) papegoja. Tig Papa! Gumman skrek; bryt halsen af den styggen! Strand Tidsfördr. 2: 58 (1763). Spalt P 172 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se