Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAPAYA papaj4a, r. l. f.; best. -an; pl. -as (Forss VindBlås. 196 (1942)); förr äv. PAPAY, sbst.
Ordformer
(papay 1786—1788 (: Papayträdet). papaya 1780 osv.)
Etymologi
[jfr eng. papaya, papaw, fr. papaye; av karibiskt urspr.]
(frukten av) det i tropiska länder odlade trädet Carica papaya Lin.; jfr MELON-TRÄD. BBergius PVetA 1780, 1: 101. Pumpliknande, saftdrypande guldgula papayas. Forss VindBlås. 196 (1942).
Ssgr: A (†): PAPAY-TRÄD, se B.
B: PAPAYA-PLANTAGE. FoFl. 1906, s. 249. —
-TRÄD. (papay- 1786—1788. papaya- 1854 osv.) melonträd. Oldendorp 1: 165 (1786). NF (1888). 2NF (1914).
Avledn.: PAPAIN104, n. l. r. l. m. [jfr eng. papain] kem. i melonträdets frukter förekommande pepsinartat ferment som påvärkar äggviteämnen. NF Suppl. (1898). 3NF 13: 1157 (1930). —
PAPAYOTIN0104, n. l. r. l. m. [jfr eng. papayotin] kem. papain. NF Suppl. (1898). SvUppslB (1934).

 

Spalt P 173 band 19, 1952

Webbansvarig