Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARAFRASERA par1afrase4ra, äv. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. -phras-)
Etymologi
[jfr t. paraphrasieren, eng. paraphrase, fr. paraphraser, ävensom gr. παραφράζειν; till PARAFRAS]
stil. göra en fri omskrivning l. omdiktning l. bearbetning av (ngt, särsk. ett litterärt värk l. en del därav), göra (resp., om diktvärk: utgöra) en parafras över (ngt). Rydén Pontoppidan 249 (1766). Jacob Peirce har paraphraserat brefven till Colosserne. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 535 (1837). De psalmer (i 1695 års psalmbok), som parafrasera söndagsevangelietexter. KyrkohÅ 1916, s. 62. — särsk.
a) i p. pf.: som utgör en parafras på l. omskrivning l. omdiktning av ngt. 3SAH XL. 2: 40 (1826). Parafraserade, rimmade öfversättningar från antiken. Hjärne DagDrabbn. XXVIII (1882).
b) (†) utlägga, förklara, kommentera. Jag påminner .. att då matvaror (för finska härens behov) skickas från Finland att i Stockholm köpas af Utrednings-Commission, är det en omväg som jag ej behöfver mer parafrasera. Gustaf III 5: 81 (1789).
Avledn: PARAFRASÖR, m.||ig. [jfr fr. paraphraseur] stil. person som parafraserar ngt, författare till en parafras. Pfeiffer (1837). AntT XVI. 4: 43 (1897).

 

Spalt P 240 band 19, 1952

Webbansvarig