Publicerad 1952 Lämna synpunkter PARAFRAST par1afras4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. Ordformer (förr äv. -phrast-) Etymologi [jfr t. o. eng. paraphrast, fr. paraphraste; av gr. παραφράστης, till παραφράζειν (se PARAFRAS)] (numera föga br.) stil. parafrasör. VDAkt. 1782. nr 579. Ekbohrn (1904). — Spalt P 240 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se