Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARALYS par1aly4s, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. paralyse; av lat. paralysis, gr. παράλυσις (se PARALYSI)]
med.
1) = PARALYSI 1. Tholander Ordl. (c. 1875). LbKir. 3: 621 (1922). särsk. (numera knappast br.) bildl.: förlamning, paralysering. Det fordna Manhems anda, länge bunden / I paralysen af en veklig tid, / Står upp med fröjd. Wallin Vitt. 1: 223 (1817).
2) = PARALYSI 2; särsk. i uttr. progressiv paralys. Almkvist Könssj. 176 (1924). OoB 1930, s. 468.

 

Spalt P 254 band 19, 1952

Webbansvarig