Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARDEL, m. l. r.; best. -n (1Brehm) l. -en (Bureus NordlLej. 25 (1644)); pl. -er (LPetri Jes. 11: 6 (1568)).
Etymologi
[av t. pardel; av lat. pardalis, panterhona, av gr. πάρδαλις, panter, sannol. lånat från ngt indoiranskt spr. (jfr pers. pārsh, pārs, panter, sanskr. pŕdākuḥ, orm, panter, tiger, sannol. eg. om spräckligt djur). — Jfr KAMELOPARDAL]
(†) leopard, panter; äv.: irbis. Upp. 13: 2 (Bib. 1541). 1Brehm 1: 128 (1874; om irbis). jfr 4Brehm 3: 45 (1922).
Ssg (†): PARDEL-DJUR. [jfr t. pardeltier] leopard, panter; anträffat bl. i pl. Petreius Beskr. 2: 78 (1614).

 

Spalt P 266 band 19, 1952

Webbansvarig