Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARIAN par1ia4n, stundom pa4rian, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. o. fr. parian; av eng. parian, substantivering av parian, adj., parisk, till PAROS (jfr lat. Parius, gr. πάριος, ävensom PARISK, adj.2); färgen påminner om parisk marmor]
(i sht förr) ett slags (urspr. i England tillvärkat) fältspatrikt, oglaserat porslin med mjuk, ngt i gult stötande vit färgton, huvudsakligen använt till vaser l. statyetter o. d.; jfr BISKVI II. Liedbeck KemTekn. 237 (1863). Små skulpturverk i vit parian. HågkLivsintr. 17: 138 (1936).
Ssgr (i sht förr): PARIAN-BYST. jfr byst 1. Fatab. 1933, s. 24. —
-FIGUR. jfr figur 5 o. -statyett. SD 1895, nr 308, s. 10. —
-PORSLIN. parian. Keyser Kemien 2: 347 (1871). —
-STATYETT. MeddSlöjdF 1897, 2: 53. —
-VAS.

 

Spalt P 287 band 19, 1952

Webbansvarig