Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARMESAN par1mesa4n, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -er (Weste 1807).
Ordformer
(par- 1640 osv. per- 1623—1815. -mersan (-hn) 1637—1783. -mesan (-ss-) 1623 osv. -mesaner 1766. -misan (-ss-) 1685—1815)
Etymologi
[jfr t. parmesankäse, holl. parmezaan, parmesaen, eng. o. fr. parmesan; ytterst av it. (formaggio) parmegiano, till stadsnamnet PARMA]
1) parmesanost. Spegel GW 234 (1685). Till Dessertens Garnerande .. 5 ℔ Permessan. HovförtärSthm 1758, s. 3238. Åkerström PrinsKokb. 8 (1929). jfr: Dageligen Hollandsch Ost och helgedagerne Permesahens. HovförtärSthm 1624, s. 3; jfr PARMESAN-OST.
2) ss. förled i ssgn PARMESAN-ÄPPLE.
Ssgr: (1) PARMESAN-, förr äv. PARMESANER- l. PARMESANS-OST. (-san- c. 1660 osv. -saner- 1886—1891. -sans- 1623) halvfet ost av det slag som är karakteristiskt för vissa områden nordväst om staden Parma i Italien (i sht i o. i trakten av staden Lodi). HovförtärSthm 1623, s. 74. 3 stoora Parmesan ostar. Dahlberg Dagb. 8 (c. 1660; uppl. 1912). StKokb. 111 (1940). —
(2) -ÄPPLE. (-san-) (†) möjl. = parmän. Rothof 723 (1762).

 

Spalt P 312 band 19, 1952

Webbansvarig