Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PARTICIPANT par1tisipan4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-cip- 1615 osv. -sip- 1636)
Etymologi
[jfr t. partizipant, eng. o. fr. participant; av lat. participans (gen. -antis), p. pr. av participare (se PARTICIPERA)]
1) (om ä. förh.) person som gemensamt med ngn annan l. andra driver en ekonomisk rörelse l. äger ett ekonomiskt företag o. d.; (med)delägare, kompanjon, bolagsman. Ingen Participant af .. (handels-)Compagniet skal skattas effter sitt Capital han hafwer der vthi. Stiernman Com. 1: 661 (1615). Simons (som 1661 fick privilegium på sockerraffinering) skulle få rätt att antaga några participanter till hjelp och understöd. LAHT 1892, s. 12. 3NF 15: 700 (1931).
2) (†) allmännare: person som deltager l. är delaktig i ngt. VDAkt. 1661, nr 264. Participanter uti ett brott. Biberg 3: 226 (c. 1823).
Avledn. (till 1): PARTICIPANTSKAP, n. (†) delägarskap, bolag; äv. mer l. mindre konkret. Bergv. 3: 271 (1766). Hisinger Ant. 2: 25 (1820; konkret).

 

Spalt P 352 band 19, 1952

Webbansvarig