| Publicerad 1952 | Lämna synpunkter |
PARTIKULARISERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
(†)
1) lämna en detaljerad redogörelse för ngt, gå i detalj; gå in på enskildheter, beröra enskilda fall o. d.; äv. tr., med obj. betecknande det som man redogör för l. behandlar. HSH 25: 233 (1633). Hans K. M:tt (skulle) intet nödigt (dvs. icke ogärna) see, att .. (vissa) måhl blefwe particulariserade, på det att efter hwars och ens beskaffenheet boten der å föllia motte. Stiernman Riksd. 1804 (1680). HH XXI. 1: 11 (1709; intr.). 2RARP 14: 61 (1743). Sahlstedt (1769). Ekbohrn (1904).
2) tr.: uppdela (ngt) i mindre, mera speciella (individuella) enheter. Partikularisera Gud i gudar. Geijer I. 5: 285 (1820). Ljunggren Est. 1: 224 (1856). Ekbohrn (1904).
Spalt P 358 band 19, 1952