Publicerad 1952 Lämna synpunkter PARTITA parti3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er Valentin Musikh. 2: 45 (1901)). Etymologi [jfr t. partite; av it. partita, till partire, dela, av lat. partire, partiri (se PARTERA)] mus. 1) (†) partitur. Envallsson (1802). 2) svit. Wegelius MusH 157 (1892). Bachs partita E-dur för soloviolin. SDS 1947, nr 298, s. 14. Spalt P 364 band 19, 1952 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
